Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Torsdag 24 september 2020

Spännande scenkonstfestival i Malmö

2006-05-12

Fakta:

Namn: Centrifug
Plats: Dansstationen, Palladium
» http://www.dansstationen.nu

Centrifug – så hade man träffande kallat festivalen – och den sög till sig allt: dans, performance, film, installationer… Det verkade vara fritt fram för alla kreativa krafter att vända ut och in på garderoben så här inför våren och visa sina alster. Samtidigt blev det ett annat sätt att upptäcka det charmiga biopalatset Palladium som tack vare en aktsam restaurering återfått sin ursprungliga form. Inte minst guldloungen, den tidens lyx, med sina kristallkronor och förgyllda speglar gav den rätta känslan.
Här möttes bl.a. performancekonstnärerna Hans Sternudd och Nezaket Ekici för att samtala om manligt och kvinnligt inom performance. Efter att vi fått se deras egna verk som de valt att göra sk. remakes av – dvs. låta den ena utföra den andras. Medan Nezaket formligen badade i färg krälade sig Sternudd spottande och fräsande igenom några grässtråk. I had a dream hette verket.
De lyckliga som hann med allt fick också se en massa intressanta dansfilmer däribland en med Kazuo Ono- I dance into the light.
Själv hann jag med att se Mette Ingvartsens senaste dansverk- To come – och blev helt betagen. Inte bara av koreografin som var så skickligt genomförd att man verkligen njöt i fulla drag. Raffinerad, sensuell och humoristisk. Alla ingredienser som behövs, plus de fem skickliga dansarna förstås.
Heller inte att förglömma var den väl avvägda ljud-och ljussättningen och de finurligt uttänkta heltäckande blå tightsen som fick dansarna i första akten att se ut som dykare.
Mot den vita fondväggen som var upplyst som en dataskärm avtecknade de sig som ett blått stoff i ständig upplösning – likt bluescreentecken. Abstrakt, rytmiskt och maskinellt rörde de sig liksom på en skärm.
Mette Ingvartsen, som själv också dansade, är en av de där begåvade nordiska fd. Partsstudenterna – som redan under sin studietid hann sätta upp två egna verk som väckte stor uppmärksamhet i Belgien. Sedan dess har det bara gått undan och idag är hon en av de mest omtyckta koreograferna inte bara i Belgien utan också i Holland, Tyskland och i Danmark.

Trots att hon är starkt påverkad av den belgiska teatrala konceptdansen lyser hennes verk av en personlig utstrålning som sätter dem i en klass för sig. Att hon alltid belyser det erotiska gör henne dessutom till lite av en särling.
I den här föreställningen, som är hennes tredje för flera dansare, har hon i första akten dessutom hämtat inspiration i buto.
Allt börjar med ett lite väl långdraget förspel. Det är erotiskt lustfyllda kroppar som vecklar in sig i en slags gruppsexritual. Mot den genomlysta fondduken ser de blåklädda dansarna ut som krälande organiska väsen från någon annan planet. Lite som bepudrade butodansare. Det är lustfyllda positioner, sökande efter det rätta behaget för stunden. Allt andas hud, bröst, stjärtar och sexuell orgasm. Munnarna söker alltmedan lusten stegras.
Föreställningen vill ställa frågan hur erotiska kroppar kan visas utan att bli massmedialt triviala. Utan att formulera något svar ger de oss själva utrymme till egna reflexioner. Känslan av att rummet mellan oss och dansarna upphört att existera stegras tack vare det intensiva ljuset från fonden och det absolut ljudlösa runt oss. Det enda som hörs är ljudet från dansarnas rörelser. Som att gnida siden och akryltyg mot varandra.
I nästa tablå blir det klädbyte. På scenen. Helt alldagliga kläder, precis som vi i publiken. Sökande ger de sig in en slags dans som blir allt häftigare. Ljudet är små pip. Dansen är rytmisk och häftigt följsam. Takten stegras och dansarna söker intensiv ögonkontakt med publiken.
Här kan jag inte låta bli att tänka på Anne Theresa De Keersmaekers otroligt svingiga och dansanta gruppkonstellationer som Mette Ingvartsen uppenbarligen låtit sig fascineras av under sin studietid. Det är rytmiskt, dansant och musikaliskt utan att vara bedövande för våra öron. Inte förrän sista scenen ljuder rockmusiken högt. Allt bräddar över, dansen intensifieras, alla stilar praktiseras – från sving till rock,pop….Bedövande vackert dessutom. Henne vill vi se mer av!

Ann Jonsson

Fler Föreställningar

Annonser