Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Fredag 04 december 2020

Gun Lund prisad av danskritiker på Dansbiennal 2006

2006-05-11

I samband med Dansbiennalen i maj delar Svenska Teaterkritikerföreningen ut
2006 års danspris till koreografen Gun Lund.
Centrum för biennalen är
passande nog Göteborg, vars dansliv i mångt och mycket har präglats av Gun
Lunds konstnärskap.
Sedan 80-talet har hennes verk kunnat ses på klippor, i
hangarer och på hustak i väst. Hon har synliggjort den nutida dansen mot
bakgrund av ett akademiskt intresse för koreografi, inspirerad av inre
bilder som krävt att få bli dans.

För mig har Gun Lund främst stått för 24 Kvadrat – den minimala gästspelscen
vid Göteborgs hamninlopp som presenterar allt från Isadora Duncan-tolkningar
och gamla dansfilmer, till glad jazzbalett eller introvert
electroimprovisation.
Samtidigt fanns hennes namn i utkanten av min värld redan
då jag som flashdansande tonåring betraktade modern dans som småtråkig. Jag
vet att jag delar känslan av närhet med fler. Bilderna av Gun Lunds
föreställningar utgör en närmast sublim, koreografisk fond för
dansintresserade i Göteborg.

Ett skäl till att Gun Lund lyckas beröra och ta plats i människors
medvetande, kan vara att hon ofta utgår ifrån egna, inre bilder.
När jag
frågar hur hon får sina idéer nämner hon sitt genombrott I gudars
skymning
:

– För mitt inre såg jag ett antal svarta gestalter som gick över ett berg.
Det var min barndoms gamla badplats i Bohuslän. Jag fick en känsla av att
siluetterna fick berget att röra sig.
Till saken hör att orten har en stark tradition av schartauanism, och det
arvet har påverkat mig. Det blev en mångbottnad upplevelse att skapa och
spela föreställningen, som faktiskt har formen av en mässa. Verket gjordes
om 1999. Jag tycker att både idé och koreografi håller än idag.

Fotona av I gudars skymning fångar mig med ett slags arkaisk kraft, och
jag suckar över att ha missat den riktiga upplevelsen.
Gun Lund konstaterar
luttrat att någon ytterligare nypremiär inte lär bli av, eftersom det sällan
finns resurser för stora, fristående föreställningar idag.
Till biennalen
har hon däremot aktualiserat flera tidigare koreografier under rubriken
Fönster mot Kosmos. Publiken bussas till okända spelplatser. Gun Lund
avslöjar var det centrala verket, Myon Spin från 1999 skall visas:
– Föreställningen har inte visats i Göteborg tidigare, delvis för att den
rätta spelplatsen har saknats. Nu har vi hittat en vidsträckt, luftig
entréhall med trappor och avsatser på olika nivåer. Den finns i
Sörgårdsskolan i centrala Göteborg, och känns perfekt. Till och med golvet
passar oss – det består av ett mosaikverk som kallas Kosmos!

Myon Spin behandlar de små partiklar som kallas myoner och som strömmar
genom våra kroppar.
Gun Lund förklarar hur partikelfysik kan överföras till koreografi, och
avslöjar detaljer i verket som bara kan uttydas om man är bekant med myoners
logik. Jag anar att min högstadiefysik inte kommer att räcka, men att Gun
Lunds estetik i sig blir en behållning.

Angående hur omvärlden kan (miss-)uppfatta, eller rent av undgå idéer och
logik, berättar Gun Lund om sitt debutverk Någon skrider över tidens berg:
– Jag var livrädd inför uppgiften – för hur vågar man göra koreografi när
man inte vet om man får!? Även om jag var musikaliskt skolad och en erfaren
dansare, så kände jag mig osäker på om det skulle duga. Att jag saknade
formell behörighet gjorde mig nervös. Det blev i alla fall premiär, och jag
fick en känga av en recensent som inte gillade den ”krångliga” titeln.
Det
gjorde mig frustrerad att hon inte såg blinkningen till Majakovskij – fast
hon var litteraturvetare.

Koreografkarriären föregicks av gruppen Rubicons bildande.
1978 började Gun
Lund, Eva Ingemarsson, Gunilla Witt och Gunnel Johansson att skapa danssagor
för barn. De blev väl mottagna, men övergav konceptet bland annat efter att
ha upplevt Pina Bauschs Ein Stück:

– Vi kände hur allt förändrades i ett slag. Det var eufori i flera månader!
Vi bestämde oss för att slänga alla tekniker, och självständigt ta reda på
vad dans är. I åtta månader jobbade vi fram en egen föreställning, i princip
under tystnad. Det var en kollektiv process där det individuella så
småningom utkristalliserades, och grunden till våra respektive konstnärskap
lades.

Gun Lund vidgår att Rubicon bokstavligen permanentade den nutida dansens
närvaro i Göteborg med scenen Unga Atalante. Hon framhåller samtidigt andra
som påverkat den lokala danskulturen:

– Claude Marchant betyde mycket för Göteborg, som en av grundarna till
Balettakademin inte minst. Han hade en internationell karriär bakom sig och
såg inga hinder någonstans. Alla skulle skrämmas upp på scen! Primitive Jazz
som var hans stil krävde att rörelsen kom inifrån – man fick se till att
lära sig att flytta höfterna. Jag är inte ensam om att känna mig tacksam
gentemot Claude.

Sina första danslektioner tog Gun Lund som tolvåring:

– Egentligen hade jag dansat sedan jag var mycket liten, för mig själv, men
mina föräldrar drömde om att jag skulle bli konsertpianist. När jag väl
började ta balettlektioner för Anna Wikström som hade stans enda privata
dansskola var jag ”för gammal” för att bli dansare. Det var inget jag
ifrågasatte, snäll flicka som jag var – så var det bara. Hur som helst
älskade jag att dansa balett, och jag såg varenda föreställning som gavs på
Stora Teatern.
Anna Wikström var egentligen en usel pedagog, men hon hade en
fantastisk skaparglädje! Det var först senare jag insåg att hon varit med i
Svenska Baletten i Paris.

I Stockholm kom Gun Lund i kontakt med modern dans:
– Jag tränade Grahamteknik för Karin Thelin som var väldigt duktig. Jag
upplevde tekniken som en sorts indisk meditationslära. Det var en
upplevelse, något helt annorlunda jämfört med de avarter jag stött på
senare. Graham kan uttolkas på ett stereotypiskt sätt. Möjligen är en
förklaring att själva traditionen av kunskapsöverförande är känslig.

Själv har Gun Lund en särskild, långvarig relation till sina dansare:
-Jag har som princip att alltid tillfråga de dansare som senast varit med i
mina verk. Förarbetet blir effektivt, och koreografin förädlas. I våra
repetitioner inför biennalen har vi jobbat med vad jag vill kalla tyglad
improvisation. Dansarna har sina respektive rörelsekodex, och jobbar
improviserande utifrån vissa uttalade förutsättningar.

Gun Lund börjar berätta om sina tankar kring biennalaktuella solot
Kvarkar. När jag konstaterar att hon inte verkar främmande för att
verbalisera sina alster, svarar hon enkelt:

-Jag jobbar med både känsla och idé. Mina uppslag tenderar att dyka upp som
bilder från ingenstans. Det är i efterhand som mitt intresse för teori och
analys kommer in.

Liv Landell

Aktuellt faktaruta

Gun Lund är född 1943 i centrala Göteborg. Hon driver E=mc2 Danskonst och
gästspelsscenen 24 Kvadrat tillsammans med sambon Lars Persson. De har även
det internationella dansnätverket Dance Across Borders.
Gun Lund är aktuell
med föreställningarna Myon Spin, Neutron Star, Quark och
Transformationer vid Dansbiennalen. 24 Kvadrat anordnar dessutom
hundraårsjubileet av Isadora Duncans Göteborgsbesök den 17 maj, i samarbete
med Kevin Irving, Göteborgsoperan och Stadsmuseet i Göteborg.

Kritikerjuryns motivering – årets danspristagare
”Danspriset tilldelas koreografen Gun Lund
som i decennier skapat nytänkande dans för tak, trappor och bergrum i
Göteborg. Med 24 kvadrat har hon gått vidare med ett koncept där begreppet
scen interagerar med föreställningen till en ny och flyttbar enhet.
Vid
sidan av egna verk bjuds en prestigelös och gränsöverskridande repertoar
nära vetenskap och debatt som förgrenat sig i Västra Götalandsregionen.”

Se vidare www.emc2dance.com

Fler Nyheter

Annonser