Spännande produkt

Det blev dans i världsklass i ett spännande projekt. Men vart tog de väsentliga frågorna
vägen?

I höstas startade Moderna Dansteatern Torpedprojektet, som är en plattform
för scenkonst. Projektet erbjuder etablerade och oetablerade scenkonstnärer
tillfälle till repetitioner, föreställningar och annan hjälp med produktion.
Förra terminen intog Konstkollektivet Melo Torpedbassängen, som den kallas,
på Moderna Dansteatern.
Denna vår är det produktionsgruppen Produkt som
leder Torpedprojektet.

Produkt leds av Anders Jacobsson, som är en av ungt svenskt dansliv mest
ambitiösa aktörer. Han har tidigare dansat för bland annat Kenneth
Kvarnström, Bounce, Philippe Blanchard och Gemma Higginbotham. Och även är
verksam i Teaterförbundet, Svensk danskommité och Kulturkampanjen.
Produkt
gör han tillsammans med den tidigare klasskompisen från Svenska
Balettskolan, Johan Thelander, som är verksam dansare i Bryssel.

Med Produkt vill de skapa nätverk mellan scenkonstnärer i Sverige och övriga
Europa. Samt ifrågasätta vad en produktion egentligen är.

Projektet är indelat i fyra projekt. Till varje möte bjuder de in
scenkonstnärer som tillsammans ska utforma en produktion under en
tidspressad period. I Möte#1 Sverige bjöd de in några av Sveriges och
Europas bästa dansare och koreografer. Bland de svenska syntes bland andra
Anna Koch och Ramus Ölme (som är bosatt i Bryssel).
Bosatt i Belgien är även
den skickliga engelskmannen Misha Downey som dansat ibland annat Needcompany
och Rosas Company. Medverkade gjorde även en av Akram Khan Companys
nuvarande dansare- spanjorskan Eulalia Ayguade Farro.

När de gör sin tredje föreställning på söndagen är det en vecka sedan de
sågs för första gången. Under fem dagar har de utarbetat föreställningen som
går helt i vitt – allt från scenografi till kostymer. Istället för The Black
Box så valde de The White Cube. De ville exponera allt som skedde på scenen.

Tre musiker är placerade i mitten av scenen. Stråkmusik, blandas med trummor
och säregen sång. Föreställningen börjar med att Misha Downey berättar i en
mikrofon om hur han kom till projektet. Sedan följer vackra duetter, solon
och ensembledans, framförd i de mest säregna stilar.
Det är klass på dansen
denna kväll. Vissa tillfällen blir det magiskt. Som när Johan Thelander och
Maria Öhman gör en duett, hela tiden hårt hållandes varandra i händerna.

Under publiksamtalet efter söndagens föreställning på Moderna Dansteatern är
panelen och publiken lite oense om vad kvällens föreställning egentligen var
bra för.

Rasmus Ölme berättar att han var tveksam när han fick inbjudan till
projektet och att han fortfarande är det. Men att han har haft en fantastisk
vecka med de andra.

– När ska dansen reagera på samhället? När ska den sluta vara så introvert?
undrade en kvinna i publiken.

Och jag är nog beredd att hålla med. Vi väntar spänt på del två Möte#2
Svenska städer den 28/4 – 30/4.

Josefine Wikström