Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Torsdag 24 september 2020

Kärlekens mörka metaforer

2006-03-07

Fakta:

Namn: The Passeger och I wish I were your Bird
Koreografi: Camilla Stage
Ensemble: Living Creatures
Plats: Dansescenen, Köpenhamn
» http://www.livingcreatures.dk

Rockgruppen Windermere spelar fin livemusik till Camilla Stages nya
och lite för pretentiösa dansföreställning I wish I were your bird
Dansescenen.

Titeln på Camilla Stages nya dansförestilling I wish I were your bird är hämtad från balkongscenen i Shakespeares Romeo och Julia. Men det är också
det närmastet, som verket kommer Shakespeares tragedi, vars
metaforer har varit Camilla Stages inspirationskälla.
Det vi får se på scenen handlar i själva verket om kärlekens många olika sidor och om förhållandet mellan man och kvinna på gott och ont i liv och död. Och det är just kropp, kön, kärlek samt liv och död som är givna återkommande teman i Camilla Stages verk.
På grund av detta liknar de omfattande hänvisningarna till Romeo och Julia i programhäftet snarare en smart kampanj för att sälja föreställningen.
Det tongivande paret är de förtjusande och duktiga dansarna Jean Hugues Miredin och
Victoria May, som även medverkade i Stages förra tämligen absurda föreställning, Sur real life.
Många rörelsefraser, bilder och teman är gengångare från denna föreställning. Det är ett närapå strypande band som binder den älskande Jean Hugues Miredin, som likt en tjur stångar Victoria May i magen.
Och denna gång utförs dansarnas masochistiska, gisslande av sig själva med långa vita liljor.
Runt om paret kretsar fyra andra, bröllopsklädda par. Både deras
rituella danskoder, det jordklädda scengolvet och koreografins många omtagningar av rörelsesekvenser ger associationer till Pina Bauschs
tyska dansteater, men utan att komma i närheten av samma grad av uttrycksfullhet.
Camilla Stage har satt till alla klutar med hela 10 dansere på scenen och
rockbandet Windermere, som spelar live på en balkong i bakgrunden. Det är ett mycket glädjande fenomen, att den moderna dansen allierar sig med livemusikens värld och Windermeres nykomponerade stämningsfulla och drömlika musik –
inklusive Jakob Skjoldborgs fascinerande falsettsång till texter från Romeo og Julie – är ett stort plus i föreställningen.

I gengäld saknar den något alltför pretentiösa dansen om kärlekens och
parförhållandets mörka sidor den sinnlighet, som Camilla Stage tidigare
iscensatt i sina föreställningar om kroppen och begärets förtärande krafter.
Det koreografiska materialet blir aldrig särskilt intressant. Det gäller också för det inledande abstrakta verket The Passenger, som har en mycket fin ljusdesign av Peter Glatz, men där de sex dansarnas rörelser är alltför enformiga och först lyckas få luft under vingarna när Jean Hugues
Miredin sprider ut armarna som en flygande fågel I wish I were your bird” spreder armene ud som
en flyvende fugl.

Vibeke Wern

Fler Föreställningar

Annonser