Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Lördag 26 september 2020

Under huden

2006-02-24

Fakta:

Namn: Palimpsest
Koreografi: Kitt Johnson
Plats: Kaleidoskop K2, Köpenhamn
» http://www.kittjohnson.dk

I sin nya föreställning Palimpsest sätter Kitt Johnson ett sensuellt, humoristiskt och orginellt fokus på huden, som skiljer oss från omvärlden.

Förväntningarna är stora, när det gäller Kitt Johnson och hennes tredje föreställning om kropp, anatomi och koreografi. Först bergtog hon oss 2003
med Aortas Partitur för fem kvinnliga dansare. Härom året trollbands publiken av solot Rankefod om kroppens evolution från ryggradslöst havsdjur till männeska. Och nu handlar det i Palimpsest för fem manlige dansare om
huden. Huden, som förnimmer, beskyddar, signalerar, avslöjar, förråder,
stänger av, svider och andas, och som en klädnad med både hål och öppningar
som skiljer våra inre muskler och organ från omvärlden.
Fascinerande är det också denna gång, hur Kitt Johnson med sitt
koreografiska snitt i den levande kroppen sätter fokus på människans
anatomi och fysiologi med dans. Genom ett trollslag förvandlar hon ett
naturvetenskapligt tema till intressant, lustig och sinnlig scenkonst.
Redan öppningsbilden i inledningsskedet är mycket stark, med fem män i vita kalsonger liggandes på golvet i Mogens Kjempffs vackra och precisa ljus riktat mot den nakna huden på rygg och ben, utan att vi kan se deras huvuden. Som genom ett andetag av Sture Ericsons sensuella musik, ser det ut som om kropparna
svärar i luften, när männen lyfter ben och fötter lite grann från golvet. Och när de fem huvudlösa kropparna häver sig upp från golvet, skapar det en magisk illusion om vad som egentligen finns framför och bakom kropparna.
Badande i vitt ljus, likt solen som lyser på huden, ser vi Samuel Gustavson i en fint ryckig gestisk dans ackompanjerad av musikens elektroniska blipp-ljud. På ett skojigt vis sätter Otto Ramstad och Milos Sofrenovic fokus på
huden som avgränsning och beklädnad som formar och skyddar oss från topp till tå.
Fantastisk är Alexandre Bourdats solodans, där han närapå liknar en
spastisk, okontollerad Mr Bean, som har svårt att kontrollera sig och siga oregerliga lemmar. Det är tur att han har sin hud som ett beskyddande hölster, runt muskler, leder och inre impulser. Speciallt humoristiskt blir det också när alla fem dansarna likt avplockade fjäderfän spankulerar runt i kacklande gångart på ett sätt som fyller scenrummet mycket effektfullt. En alternativ bild av gåshud.
Olika plötsliga ljud ger den sega huden ifrån sig, både i gnidande närkontakt med golvet och när hud möter hud. Och vi hör huden likt trumskinn, när dansarna rör sig likt ett rtmiskt band med klatschiga slag knäppar på i stor sett alla kroppsdelar från tår till örsnibbar och João Lobo ger sig sen hän i en transaktig dans så att både hud och innanmäte skakar.

Kitt Johnsons koreografi är mycket bildrik. Inte minst när de fem männen formar sig i kroppsskulpturala formationer som liknar allt från könsorgan till krinoliner. Det är också fascinerande hur Kitt Jonson genom det yttre sätter fokus på det inre, som när männen till slut svingar runt med armarna , så att händerna färgas röda av blodet i kroppen, medan vi hör vätske och hjärtljud i musiken. I Palimpsest lyckas verkligen Kitt Johnson träng långt in under huden med hjälp av sina fem skickliga dansare Alexandre Bourdat, Samuel Gustavsson, João Lobo, Otto Ramstad och Milos Sofrenovic

Läs mer på
www.hudens2sider.dk och www.kittjohnson.dk

Vibeke Wern

Fler Föreställningar

Annonser