Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Söndag 20 september 2020

Inför en ny festival-arkitektur

2006-02-16

International Festival The Theatre , ett flera års långt projekt vars syfte är
att producera en ny sorts teater, har inletts.
Rent konkret ska teatern
finnas på plats i september år 2007 under Steirischer Herbst, en festival i
Graz i Österrike.
De som ska se till att det sker är en utvald grupp, grovt
indelad i arkitekter och scenkonstärer, cirka femton stycken, från hela
Europa.
Under åtta tillfällen, i åtta olika europeiska städer ska de träffas
i seminarier, diskussioner och presentationer.

Premiären för den avantgardistiska sammankonsten ägde rum på Tensta
konsthall i Stockholm, en svinkall helg i februari.
Efter diskussioner,
presentationer och några glas vin mal samma fråga runt i huvudet:
Är teatern
död? För varför annars vill man producera en ny?

– Så som teatrar, både privata och statliga ser ut och fungerar idag, hämmas
all sorts scenkonst- både teater och dans. Det säger Ulrike Melzwig, en
och en av de inbjudna deltagarna till International
Theatre Festival. I vanliga fall arbetar hon som producent för en rad olika
performanceprojekt i Berlin.
– Teaterbyggnaden i sig förutbestämmer redan många av de förhållanden under
vilka teater, dans och performance produceras.
– Det här behövs
verkligen! Det behövs en ny sorts teater där förhållandena mellan publik och
aktörer förändras, fortsätter hon.

International Theatre Festival är initierat av Tor Lid Lindstrand, arkitekt
och lärare vid arkitekturhögskolan i Stockholm och Mårten Spångberg,
dramaturg, performanceartist, curator och lärare vid PARTS, en av Europas
mest ansedda dansskolor.

Allt började för två år sedan, då den något avantgardekufiga duon ombads att
göra ännu ett performance för en dansfestival. (De har samarbetat flera
gånger och är kända för sin icketraditionella ihållning till scenkonst. Ingen är
ju utbildad dansare eller skådespelare.)
Men den här gången var de inte lika
sugna på att göra ett performance.
– Förutsättningarna var ju likadana som tidigare, säger Mårten Spångberg.
I stället bestämde de sig för att göra International Theatre Festival.

Markus Degerman, som är medlem i den framgångsrika konst, design och
arkitekturgruppen Uglycute, är av de svenska deltagarna i projektet.
Han är positivt inställd till International Theatre Festival. Utan att vara
någon expert i ämnet så tycker han att teatern står still, som konstform
sett. Speciellt om man jämför med annan konst.
– Den ligger typ hundra år efter all annan konst och bjuder bara in till en
viss sorts samtal.
Fredrik Stenberg, den enda arkitekten av de fyra
medlemmarna i gruppen skrattar och säger att hans kollega är notoriskt
negativt inställd till all sorts teater. Själv gillar dans. Den pushar sig
själv längre än vad teatern gör, menar han.

De flesta medverkande i projektet har en gedigen yrkeserfarenhet inom sitt
område, men än mer av framåtanda och vilja till att utveckla scenkonst och
arkitektur.
Detlar gör bland andra Celine Condorelli, lärare vid London
Metropolitan University, med experimentell arkitektur som inriktning, Anna
Koch, svensk koreograf, och Richard Schweitzer från Österrike, som är mannen
som ska ”hosta” (vara värd vår) hela Festival Steirischer i Graz i Österrike, där
International Theatre Festival äger rum om två år.

De enskilda konstnärerna och grupperna håller presentationer för alla
intresserade, i det för tillfället leopardklädda utställningsrummet på
Tensta Konsthall, under en av dagarna. Med laptopen och publiken framför
sig, berättar de om sina projekt. Sambandet mellan arkitektur och scenkonst
blir tydligt – att en arkitektur som ifrågasätter relationen mellan publik
och aktör är förutsättningen för att en annan sorts teater kunna produceras.

Precis som Uglycute, så har flera av arkitekterna som deltar inte heller en
traditionell ingång till arkitektur, design eller konst. Ortlos, en
arkitektduo från Tyskland, klädd i läder och med bakåtslickat hår, förklarar
bakgrunden till deras namn.
– Ort betyder plats på tyska, och los utan. Vi är utan plats.
Med hjälp av avancerad datateknologi producerar de virtuell arkitektdesign,
på så sätt vill de expandera de klassiska arkitekturidealen som existerar i
verkligheten. Deras arbeten har bland annat visats på biennalen i Venedig år
2000.
– Vi gör arkitektur som utgår från hur människor rör sig, inte tvärtom.
Därför handlar våra arbeten mer om etik än om estetik.

Den kroatiska gruppen 9.81 Platforma verkar också utom de traditionella
arkitektuppdragen. På kroatengelska berättar de om ett av sina många
projekt.
I ett av dem kartlade de alla områden i Zagreb som var ganska
så öde och inte användes till något och dessutom inte hade någon tydlig ägare.
Områdena fördes sedan över till en karta som de delade ut till allmänheten.
– Folket i Zagreb kunde helt plötsligt hävda sin rätt till vissa områden.
Het naturligt växte det fram aktiviteter och byggnader på de olika
platserna.

Medan en av medlemarna i Uglycute tycker att teatern som konstform ligger typ
hundra år efter all annan konst, så anser Mårten Spångberg att den ligger
ungefär 2500 år efter. Men att vi upplever det som bara 100 år efter, eftersom
att det var för hundra år sedan, som modernismen gjorde sitt inträde på konstscenen och andra konstformer
förändrades radikalt.
– Snacka går ju men när det kommer till kritan har inte teater lyckats dra
sig ur 1800-talets
borgliga järngrepp.

Se vidare www.international-festival.org

Josefine Wikström

Fler Nyheter

Annonser