Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Tisdag 29 september 2020

Dans för alla – en rättighet!

2006-02-09

Vägen hit har varit obegripligt lång. Skolans folk har sett skräckslagna ut.
Dansens folk har tittat ut genom fönstret, tja, det är väl bra – men varför
vi?

Dans i skolan har varit kontroversiellt. Till slut får vi tacka den
tilltagande mulligheten bland barn för att det nu äntligen blir något av all
möda. Är man tillräckligt oroad av att barn rör sig för lite, blir ALLA sätt
att röra sig bättre än att inte röra sig alls. Och därmed trillar poletten
ner: det är nyttigt att dansa.

I veckan blir det en konferens för hela Sverige i Piteå, där musikhögskolan
i staden härbärgerar en ny utbildning av de danspedagoger som snart kommer
att behövas i landet. Dans i skolan för alla! heter den, och handlar om
”Daglig fysiskt aktivitet och rörelse i skolan, en rättighet för alla.” En
eldsjäl på ett danssuget kulturråd får ta åt sig mycket av äran.

Det professionella danslivet har dock legat lågt. Dansarna rädda om sina små
och knappt finansierade revir. Dansen är ett litet konstområde, med ett
litet antal fasta scener. Den professionella dansen är livrädd för att inte
få vara konstnärligt verksam för fullt och behöva dras in i pedagogiken – så
som dansare i sekler fått slava med danslektioner till ”bättre folks barn”
för brödfödan. Det nya reviderade handlingsprogram som Kulturrådet nu
presenterar tar heller inte upp dansfrämjande åtgärder som dans i skolan, en
eftergift för det konstnärliga danslivets beröringsskräck med begrepp som
barn, bredd, skola.

Jämför med musiklivet! Musik är ett ämne i skolan och kommunala musikskolan
är en basinstitution för musiklivet i landet. För barns möte med musik och
att musicera. Alla som spelar flöjt i kommunala musikskolan blir inte
flöjtister till yrket, det är inte ens meningen. Bild är på samma sätt ett
ämne i skolan, för att det är utvecklande och stimulerande för barnen. Och
för att det är till nytta och nöje hela livet – även för barn som inte blir
konstnärer.

Att dansa är förstås att röra på sig, nyttigt som jympa, men det är mycket
mer. Att komma underfund med sin kropp, att koordinera tanke och rörelse,
att arbeta med kropp, intellekt och känsla i rytmiska strukturer.
Ovärderligt för en framtida danspublik, och till glädje för de som vill
hobbydansa som unga eller vuxna.

En fransk dansforskare kontaktade mig för en tid sedan och bad att få fakta
om dansundervisningen i den svenska läroplanen. Jag fick förstås maila
tillbaka och berätta att någon sådan inte finns, att kanske musiklärare som
ville lät barnen dansa, eller gymnastiklärare ibland. Hennes förvåning var
stor, men så kommer hon också från ett land där Danse au cœur (dans i
hjärtat) finns. Professionella koreografer och dansare arbetar med
barngrupper via skolan och skapar tillsammans ett dansverk som visas för
föräldrar och andra barn.

Men nu hamnar dansen i läroplanen. Konst och pedagogik inte bara kan ha en
förbindelse. De bör ha det. Äntligen blir det Dans i skolan.


Margareta Sörenson

Artikeln är tidigare publicerad i Expressen den 6 februari.

Fler Nyheter

Annonser