Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Söndag 27 september 2020

Dansnoveller kort och gott

2005-12-11

Fakta:

Namn: Short (Café Christmas) Stories
Koreografi: Ninna Steen, Adi Salant, Deborah Hay, Jens Bjerregaard.
Plats: Dansescenen, Köpenhamn
» http://www.dansescenen.dk

Short (Café Christmas) Stories på Dansescenen i Köpenhamn bjuder på koreografiska
godbitar av Bo Madvig, Adi Salant, Ninna Steen, Jens Bjerregaard och
Tina
Tarpgaard.
Det är ganska ovanligt att man arrangerar om publikens sittplatser på
Dansescenen, men med anledning av julen och Short (Café Christmas)
Stories
har teatern gjorts om till ett café med små runda bord med
mysbelysning på
röda dukar.
Det serveras både glögg och pepparkakor samtidigt som man
får
se
koreografiska godbitar på scenen. I gengäld har de inget alls med
julen att
göra.
Israelska Adi Salant, som har dansat fem år hos Batsheva Dance Company
och
vintern 2004 vann Dansolution-tävlingen på Dansescenen visar hela två
soloverk på Short (Café Christmas) Stories. De är bägge två bra och
korta.
Adi Salant är en excellent dansare i dem bägge, med sina utsökta
rörelsekvaliteter och ett uppfinningsrikt och varierat koreografiskt
språk.
Först i verket Lys, där hon elegant låter kroppen leka med skiftande
ljus
ackompanjerad av pianomusik av den unge japanske
kompositören Kazumasa Hashimoto.
Sedan And so it is…, en plastisk dans i i en ljuskägla till Damien
Rices
enkla sång The Blower’s daughter, där hon bland annat sjunger ”I can’t
take
my eyes off of you”
. Så är det också med Adi Salant, när hon dansar.
Bo Madvig, som både är mästare i det absurda och i att sätta fokus på
små
detaljer i sitt bildrika kroppsspråk, trollbinder också blicken i sitt
knappt 30 minuter långa performance The North Door, där han är på
scenen
tillsammans med ljudkonstnären Jakob Brandt-Pedersen.
Koreografin är Bo
Madvigs personliga bearbetning av ett nytt sceniskt projekt av den
amerikanska postmoderna pionjär-koreografen Deborah Hay (som
har
hållits på Zodiak/Kabelfabriken i Helsingfors).
Iklädd knästrumpor, kalsonger, skjorta och slips och en tättsittande huva, liknar Bo Madvig med
sin vitsminkade kropp en personifiering av döden.
Groteskt utför han olika balettpositioner, plockar hår av benen eller
håller
fingrarna likt krumma horn på huvudet.
Och medan han förkroppsligar
döden,
hör vi nordanvinden blåsa och ser på en animerad video hur ett hus
brinner
ner.
Bara ben är en viktig del av Ninna Steens solo No man’s land, där hon
försöker omfatta olika rum av ljus på scengolvet. Hela tiden är hon
likt en
modern människa på väg mellan olika platser i musikens rytmer som
rörelsepuls i sin uttrycksfulla kropp som når ända upp i huvudet som
kan
röra sig likt en pendel.
I Jens Bjerregaards duo Nothing Florid, där det koreografiska rummet
inskränker sig till en stor mönstrad matta, är bland annat böjda armar i
fokus. Stilistiskt är verket inte överraskande, men som vanligt är det
en
uppfinningsrik och rörelsemässigt rikhaltig koreografi, och man gläder
sig
åt dansens rörelsemässiga flyt, där antingen Jens Bjerregaard och Eve
Garnier var för sig eller tillsammans rör sig i skulptural förening
till
liveackompanjemang av Kim Helwegs pianomusik.
Det är nu för tredje gången som Dansescenen presenterar det
koreografiska
konceptet Short Stories, där man alltså denna gång också får julgotter
i
pausen på köpet i form av Tina Tarpgaard och Pelle Skovmands
intressanta
audiovisuella dansinstallation Cognitive Debris i foajen.

Vibeke Wern

Fler Föreställningar

Annonser