Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Måndag 21 september 2020

Nattligt möte med jättegräshoppor

2005-11-20

Fakta:

Namn: Night Vision
Koreografi: Charlotte Boye-Christensen
Regissör: kunstnerisk ledelse,videokunst:epi/Lene Juhl Mark Viktov
Musik: Jens Hørsving.
Ensemble: Danser: Tina Taprgaard
Plats: Operaen på Holmen, Takkelloftet,
» http://www.operahus.dk

Night Vision på Takkelloftet i Operaen på Holmen i Köpenhamn bjuder på flot
termografisk videokonst i samspel med dans och musik. Men man saknar dock
lite mer sinnlighet.

Det ligger absolut inget nytt i att dans, musik och videokonst möts i ett
konstnärligt samspel på scenen. Det har de tre konstarterna gjort ett otal
gånger tidigare sedan 70 talet, både inom performancekonsten och inom den
moderna dansvärlden. Ofta på ett mycket intressantare sätt än vad man
upplever under den knappt timslånga föreställningen Night Vision, som
konstnärsgruppen epi alias video- och mediakonstnärerna Lene Juhl och Mark
Viktov just har presenterat på Takkelloftet på Operaen.
Det speciella med Night Vision är, att videoscenografins bildmaterial är
inspelat med termografiska (värmesökande) kameror, som annars främst har ett
militärt användningsområde. Resultatet är några fantastiskt flotta
inspelningar och bildmanipulationer av både byggnader, människor och
tågtunnlar samt fascinerande färgbilder av jättegräshoppor.
Men de estetiskt tilltalande och intressanta bildsekvenserna i Night Vision
förmår trots deras symbolmättade innehåll inte att skapa den
eftersträvansvärda mystiska och dunkla och suggestiva nattstämningen kring
dansaren Tina Tarpgaard på scenen.
Klädd i vil heltäckande dräkt med huva är Tina Tarpgaard den drömmande
individen, som både på video och live på scenen agerar i samspel med
scenografins många olika sekvenser och drömlika bilder. Hon utvecklar sin
dans dynamiskt i Charlotte Boye-Christensens koreografi, och liknar själv
mest en vass och spetsig insekt, när hon med kantiga rörelser dansar till
Jens Hørsvings fine, rytmiske och klangrika samplade cello-pizzicatto
musik.
De avslutande scenbilderna är särskilt imponerande, där drömmaren efter att
ha iklätt sig en kvinnokaraktär med rött utsläppt hår försvinner mellan
dubbla bildprojektioner av rinnande vatten och knastrande eld.
Men som helhet saknar man en högre grad av sinnlighet i föreställningens
drömbilder.
Både form- och innehållsmässigt är det för mycket av
stilövningar i Night Vision. Det är dock glädjande att man i Det Kongelige
Teaters regi nu har öppnat Takkelloftet för den här typen av gästspel där
konstarterna möts i ett kreativt spänningsfällt.

Vibeke Wern

Fler Föreställningar

Annonser