Tankar om Sylfiden

Kan man fånga en dröm? Kan man hålla den kvar?
Det är några av de spörsmål som vi hör den danske dansaren Nikolaj Hübbe ställa sig selv i Ulrik Wivels film
Jeg Dig Elsker. En raffinerad blanding av dokumentär och fantasi kring
Bournonvilles tragiska balett Sylfiden, där vi får följa en allvarlig och eftertänksam Nikolaj Hübbe i hans arbete med iscensättningen av baletten på
Det Kongelige Teater i København. Ulrik Wivels kunstgrepp består i, att han genom sina
korsvisa klipp mellan repetitionerna i dansstudion, föreställningarna och den ensamt tänkande Hübbe på sitt hotellrum, men hjälp av nutida underhållningsmusik av
bl.a. Blue Foundation, Edmund Butt, och Thom Willems, lyckas framställa den romantiske balettens kärlekshistoria också som som ett modernt och fortfarande angeläget drama. Rollebesättningen är fin med Gudrun
Bojesen som den forälskade och fristående Sylfiden, Mads Blangstrup som
den tvivlande James, springer iväg med Sylfiden på sin bröllopsdag och
Lis Jeppesen som utstuderade häxan med sin förgiftade slöja.
Men det är lite förvirrande att det ibland skiftas om i rollbesättningen i scenföreställningen. Ibland irriteras man också över filmens sätt att beskära bilderna på ett sätt som utesluter viktiga handrörelser i dansen. Men vi får klart och tydligt se hur Mads Blangstrup utför den
centrala mimiska replik, från vilken filmen har hämtat sin titel.
Och som en
kärleksförklaring till både Bournonville och Sylfiden upprepas denna gest vackert av balettregissören Hübbe som avslutning på Jeg
Dig Elsker.

Vibeke Wern

Jeg Dig Elsker är regisserad av Ulrik Wivel. Producerad av Det Kongelige Teater. Nordisk Film Edition. Den ges på Empire Bio i Köpenhamn och är 25 minuter lång.

Fler Nyheter