Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Torsdag 01 oktober 2020

Sex män och en presenning

2005-11-02

Fakta:

Namn: Bâche
Koreografi: Koen Augustijnen
Ensemble: C. de la B.
Plats: Dansens Hus, Stockholm
» http://www.dansenshus.se

Som om allt bara råkat hända. Som om allt bara är en början. Den som minns C
de la B’s besök förra året får gnugga sig i ögonen. Den stort upplagda,
idékritiska, aktuella, roliga och snitsiga Foi bågnade av dans.

I Bâche, som betyder presenning, härskar tillfällighet, icke-komposition och
en repetitionsliknande och flackande fulhet. En rejäl presenning täcker
mycket riktigt en diffus hög mitt på scenen. I dess ena ände sticker ett
piano fram, och en Woody Allen-liknande man bligar surt på oss från
pianopallen. Sex män, klädda som för båtupptagning eller lövkrattning. En av
dem, i luva, brister snart ut i ljuvligaste countertenor och Purcell:
Vad är
en människa? sjunger han och nytt ljus faller över de lufsiga killar som
nyss vek skurtrasor som bönemattor och sen polerade golvet med dem.

De håller liksom på och man har inte tråkigt. En ljuvlig sekvens locking,
galet skicklig handstående, lite dans. Halleluja! ropar Purcell. Och männen
leker, och leken råkar bli som en misshandel; och de släpar på varandra,
klistrar sig fast och vägrar släppa.
Guy Van Nueten vid pianot och Steve
Dugardins sång spinner en puppa av mild skönhet, öm omsorg runt en
grabbighet som ständigt vippar över mot aggressivitet.

Förra veckans gästspel var också från danslandet Belgien, men Ultima Vez
dansade en annan manlig självrannsakan om våldet i världen, Puur, med
biblisk tyngd. Bilderna dröjer kvar: barnen, blodet, farbror gud. C de la B
och koreografen Koen Augustijnen har gjort ett litet, lappigt stycke på
samma tema. Charmigt, men lite för lätt.

Recensionen är tidigare publicerad i Expreessen den 27 oktober.

Margareta Sörenson

Fler Föreställningar

Annonser