Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Söndag 27 september 2020

Drömbilder, hallucinationer och kamp mot ytlighet

2005-10-26

Fakta:

Namn: Slot/Umweltish/Søvnløs/Swop
Koreografi: AriRosenzweig SørenJacobSundby PernillaGarde PriscillaRasmussen
Plats: Dansescenen Köpenhamn
» http://www.dansescenen.dk

Dansescenen i Köpenhamn har i sitt nya projekt Kv4drillen (Kvadrillen)
presenterat verk av de fyra koreograferna Ari Rosenzweig, Søren Jakob
Sundby, Pernille Garde och Priscilla S. Rasmussen.

Dansescenen har nu sjösatt ännu ett nytt koncept, Kv4adrillen (Kvadrillen),
som är tänkt att bli en årligen återkommande begivenhet i likhet med den årligen återkommande Short
Stories
och den populära koreografitävklingen, Dansolution.
Fyra
koreografer visar under Kv4drillen var sitt verk, som presenteras i en rullande repertoar under en fyra veckors spelperiod.
De fyra medverkande koreograferna vid detta första speltillfälle Ari Rosenzweig, Søren Jakob Sundby, Pernille Garde och
Priscilla Rasmussen är alla väldigt olika, men de har det genmensamt att de har framträtt på Dansescenen med sina verk under de senaste åren.
Ari Rosenzweig,som under säsongen 2004/2005 har varit huskoreograf på
Dansescenen, startade Kv4drillen den 28 september med sitt nya timslånga verk Slot. I denna både ironiska och humoristiska koreografi har Ari
Rosenzweig inspirerats av satserna Berlioz’ berömda Symphonie Fantastique med överskrifterna Drømme og lidenskab, Et bal,
Scene på landet, March til Skafottet og Heksesabbat
.
Men musiken till
föreställningens två olika versoner över samma tema består av nya och ytterst effektiva ljud och toner skapade av Jørgen Teller, Kama Aina, Pram
och Ari Rosenzweig. Och slottet består av en konstruktion av gamla högtalare längst bak på scenen.
Under väl medvetande om sina ytterst missklädsamma dräkter är det i den första versionen fem kvinnliga dansare som intar scenen med tillbakahållet komiska och knyckiga rörelser som relaterar till de olika satsernas namn.

Än mer groteskt blir det efter pausen när dansarna också ikläder sig randiga peruker och dessutom åtföljs av Christian Bang och Ari
Rosenzweig själva i bland annat höga bensparkar med böjda knän och utsträckta fötter samt andra komiska kommentarer till den klassiska dansens form och attityder.
Det är en ironisk och välstrukturerad dansfantasi där Ari
Rosenzweig själv sticker ut från gruppen med sin danstekniska överlägsenhet.

Søren Jakob Sundby, som under det gågna året gjorde en elegant koreografisk debut på Dansescenen, är inte bara dansare, utan även en riktig teatermänniska.
Det fina med hans timslånga bidrag till Kv4drillen Umweltish är att det inte bara är ett vackert och humoristiskt iscensatt verk, men också en allvarlig kommentar till vår tids beundran för det ytliga och yttre med
glamourösa shower och personliga promoveringar, där innehållet i det som blir sagt och gjort är totalt meningslöst.
Publiken sitter i cirkel runt scenen där Søren Jakob Sundby
med sin skådespelarröst och tydliga diktion mitt från scenen uppför sig som en riktig showman och ställer allvärldens fåniga frågor till de fyra unga välsvarvade divorna alias Line Larsen-Ledet, Alice Martucci,
Gabriella Grundemar och Patricia Pawlik, som poserar i var sitt hörn och utgjuter den ena banaliteten eftyer den andra. Som en påminnelse hur åren sätter sina spår och liver som pågår runtomkring rör sig den äldre dansaren
Sven Bunch stilla och eftertänksamt runt i kretsen av kvinnor.
Men det är inom kretsen av dem som flickornas sanna jag och allvar spelas ut. Först genom dynamisk sång och sedan genom bestialista sparkar mot Søren Jakob Sundby, då han i jakten på sin egen inre kvinna
forvandlar sig själv till kvinna med långt hår, läppstift och
tyllkjol.Och man får verkligen gåpshud när Köpenhamns Kantatkör som sitter i en ring runt publiken bryter ut i Lacrimosa ur Mozarts Requiem,
medan man bevittnar mordet på transvestiten eller den inre kvinnan.
Søren Jakob Sundby har mycket på hjärtat och hans föreställning måste anses som den mest orginella i Kv4adrillen.
En fin blanding av alvar och humor återfinns också i Priscilla S.
Rasmussens timslånga Swop (Silent Ways of Picturing Life), som är en fortsättning på hennes fina och superdynamiska duett Repulse från 2004
med Bo Madvig och Pia Michaeli Bredkjær. Detta märkliga omaka par ackompagneras nu av Jannik Elkjær Nielsen samt Maria Shulz och Dalia
Chaimsky i den stramt strukturerade koreografin om relationer och brott i kors och tvärs, där Bo Madvig är en farligt leende manipulator och
Pia Michaeli Bredkjær en seg kämpe som utghärdar mycket.
Dansescenen presenterar Kv4adrill-koreografierna som fyra
helaftensverk. Därför blir man ganska besviken över att Pernille Garde bara har lyckats göra en 45 minuter lång koreografi,
Søvnløs, som dessuton hade kunnat kortas ner ännu mer. För hennes stämningsmättade berättelse om nattlig längtan och drömmar och möten mellan tre olika kvinnor har både dramatiskt och innehållsmässigt svårt att fylla de tre kvartarna. Och föreställningens många olika musikinslag och realljud verkar vara dramatiska nödlösningar istället för en berikande bildskapande bakgrund för de medverkande Ninna Steen, Camilla Skovgaard och Victoria May som är kvinnor med
en stark scenisk utstråling. Men det är dåligt med dansmässiga utmaningar för dem i Pernille Gardes koreografi, som istället har sin styrka i användningen av scenrummet och skapandet av de tre olika kvinnornas skilda universum.
Det är inte bara problematiskt att Kv4adrillens publik har lockats att till fullt pris få uppleva ett verk på 45 minuter som en helafton. Det är också ett problem att publiken ska ha tid att avsätta fyra kvälla för att få uppleva fyra olika koreografier som istället kunde ha presenterats under två kvällar.
. Man får hoppas att Dansescenen inför nästa säsong tänker igenom sitt koncept för Kv4adrillen lite bättre,
som dock dansemässigt har bjudit på många intressanta bidrag.

Vibeke Wern

Fler Föreställningar

Annonser