Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Onsdag 30 september 2020

Häxregn

2005-10-16

Fakta:

Namn: Regn, regnbåge, regn – nattvind
Koreografi: Eva Lundqvist
Musik: Eblis Alvarez
Ensemble: Vindhäxor
Plats: Glashuset, Stockholm
» http://www.vindhaxor.info

På 80-talet poppade nya dansgrupper upp. Olika stilar, och emellan dem inte
så lite dogmatik när det gällde skor eller inte skor, trägolv – ja eller
nej? Berätta? Absolut inte! Performance – gärna det. Nyskriven musik –
absolut. Ljussättning, bildmässighet, mycket av båda.

Till dansboomens grupper hörde Vindhäxor. Gruppens koreograf Eva Lundqvist
präglade ensemblens stil och dansade alltid själv. Med slutna ögon. Den
organiska rörelsen som respekterar kroppens naturliga sätt att röra sig var
hennes signum. Mycket lite av hopp och annan ekvilibristik, desto mer av
snurr och rundade, lätta former.

Det var alltid vackert, ofta kontemplativt i sitt flöde. Dansen skrev in sig
i en scenbild, precis som den gör när jag nu ser premiären på Regn,
regnbåge, regn – nattvind
en andra comeback i den gamla lokalen Glashuset på
Söder i Stockholm.

En ung ensemble om sex dansare i sandfärgade overaller som utifrån en stomme
av rörelser ”skapar en allegorisk terräng”. Idag syns det tydligt att Eva
Lundqvist är en länk i en kedja som går tillbaka till Birgit Åkesson,
Cunningham , och längst bort Isadora Duncan. Men flödet som kompositorisk
form saknar per definition fokus och laddning. Det pågår – vackert,
väldansat och kollektivt med variationer. Som publik är det lätt att
koncentrationen halkar iväg utåt kanterna, när inget centrum uppstår.

Men när det glimmar till ger jag Eva Lundqvist rätt: ” Dans förlöser inre
landskap…ger tillträde till det okända. Glimmar gör också Eblis Alvarez
spröda musik för dator, flöjt och trummor.

Recensionen är tidigare publicerad i Expressen.

Margareta Sörenson

Fler Föreställningar

Annonser