Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Lördag 26 september 2020

Den formlöse Andersen i Brandstrups bildvärld

2005-09-04

Fakta:

Namn: Hans Christian Andersen – The Anatomy of a Storyteller
Koreografi: Kim Brandstrup
Musik: Ian Dearden, Brahms och Schubert
Ensemble: Arc Dance Company
Plats: Stærekassen
» http://.www.kgl-teater.dk

Koreografen Kim Brandstrup har varit på besök i Köpenhamn från London med
sitt Arc Dance Company och den nya föreställningen Hans Christian Andersen –
The Anatomy of a Storyteller
.
Kim Brandstrup är en koreograf, med sinne för att skapa enkla, vackra och
stämningsfyllda bilder. Det gäller också för hans nya föreställning: Hans
Christian Andersen – The Anatomy of a Storyteller, som uruppfördes av
Brandstrups Arc Dance Company på Royal Opera House i London november 2004
och därefter har gästspelat på scenen Stærekassen i Köpenhamn.
Bakom en genomsiktlig ridå framför scenen som dels används för att projicera
bilder på, dels skapar en mystisk och drömlik slöja över föreställningen,
blandar Kim Brandstrup i dämpade grå och blåaktiga nyanser klipp från H.C.
Andersens liv med de tre sagorna Skuggan, Den lilla sjöjungfrun och
Snödrottningen.
H.C. Andersens eviga ångest över att bli levande begraven får vi uppleva i
öppningsscenen, där diktaren ligger och sparkar mardrömslikt under en
liksvepning. Ångesten för att komma alltför nära kvinnor ser vi i andra
dansbilder, medan vi i en fin och följsam pas de deux mellan Gildas Diquero
som H.C. Andersen och Matthew Hart som den unge manen, som blir till prinsen
i Den lilla sjöjungfrun, upplever en spänningsfylld och oförlöst
kärlekshistoria, där Andersens kropp som en amorf figur slutligen
imploderar.
Det är just det amorfa, flytande och föränderliga som är den röda tråden
i Kim Brandstrups tolkning av H.C. Andersen,som är inspirerad av diktarens
ord: ”Jeg er som vand, som det dybe vand, alt spejler sig klart deri.” (Jag
är som vatten, som det djupa vattnet som människor speglar sig i).
Och
dansens rörelser har en genomgående mjuk och flytande karaktär.
H.C. Andersens mor alias Joy Constantinides får vi se i en expressiv,
gestisk dans som försupen tvätterska vid sin flod. Med hjälp av böljande
bildprojektioner kommer vi också ner under vattnet i sekvensen om Den lilla
sjujungfrun, som både koreografiskt och dramatiskt är ett av
föreställningens svagare inslag.
Det amorfa går också igen i den väldigt flotta tolkningen av Skuggan, där vi
i Tina MacHughs vackra ljussättning och The Quay Brothers effektfulla
filmiska skugganimationer ser en lång skugga försvinna in i fönstret till
kvinnan i huset mittemot. Här agerar Gildas Diqero författaren, vars
synkrona skygga dansas live på scenen av den mörka Kenneth Tharp, som
plötsligt tar överhanden och styr och till sist försvinner med kvinnan i
rött.
Dansmässigt inträffar en av föreställningens höjdpunkter i tolkningen av
Snödrottningen där Fredrik Persson och Jenny Tattersall som respektive Kay
och Gerda lever sig in i en lekande pas de deux. Raffinerad är den
glittrande med sin klänning med Elisabthansk krage, och äventyrliga är
projektionerna av snö och iskristaller på den främre ridån.
Mycket väl sammansatt är föreställningens alla olika bilder som är
sammanklippta av projektioner av H.C. Andersens pappersklipp, och
musikaliskt fungerar huskompositören Ian Deardens mystifierande musik fint
tillsammans med Brahms pianomusik och Shuberts stråkkvintett.
Men dramatiskt
är Hans Christian Andersen – The Anatomy of a Storyteller med de totalt nio
dansarna på scenen inte så klar och skarp som exempelvis Kim Brandstrups
Hamlet, som gavs på slottet Kronborg i Helsingör 2003.

Vibeke Wern

Fler Föreställningar

Annonser