Blandade frukter på Subörb
Dansmånaden i Vitabergsparken inleds med smakprov från Subörb, mångfaldens
egen marknad i Alby, söder om Stockholm. Vita Bergens amfiteater är – som
vanligt – smockfull och trots att mörka moln drar tätt och hotfullt förbi
hamnar hela publiken på fötter med Sirqus Alfon. Det är otroligt skickligt,
roligt, en tolkning i trång megafon av hiphop-kulturen med många lager av
självutlämnande, ironi och distans. Fenomenalt, men på en annan planet när
det gäller kvalitet än kvällens andra inslag av t ex kampsport för scenen.
Som bara är töntigt, internt och inget för en publik, helt enkelt.
Den där aningslösa blandningen av hög kvalitet och tokdåligt går igen i
Subörb. Cirkus Cirkör arrangerar tillsammans med Riksteatern och Botkyrka
kommun, som har en intressant och kunnig kulturpolicy för en multietnisk
befolkning. ”Botkyrka – långtifrån lagom” är deras nya smarta motto. Årets
Subörb bildar ett kluster av tält och spelplatser runt Cirkus Cirkörs
lokaler och att festivalen samlar nyligen utbakade nycirkusartister som
startat eget är väl i sin ordning, men är det inte dags att diskutera vart
nycirkusen är på väg? Så mycket uselt halvskådespeleri har jag inte sett på
länge, och vem gör den sorgligt oinspirerade koreografin till (ännu
studerande) Ung cirkörs Kalla Balla Lik? Dans och mim ingår väl i
utbildningen?
Nycirkusen har dragit fram som en vind under 1990-talet och i Sverige har
den haft ett stort inflytande på teatern. Den har slagit scenkonsten i
världen med häpnad genom sin poesi, sin bildrikedom, sin fattig-look och
roliga tvärs-över-alla-genrer-grepp. Till skillnad från traditionell cirkus
är den inte fastlåst i nummer och ekvilibristik, utan vill något mer –
vidare, djupare, mer meningsfyllt. Men det räcker inte med en kul hatt,
randiga strumpor och glada tjut (Circus Project XXX) för att förvandla
”vanliga” cirkusnummer till den mer totala och tolkningsbara scenkonst som
nycirkusen gett löften om.
Konstnärlig kvalitet är sannerligen inget absolut begrepp. Det omprövas
ständigt och Subörbs brokiga marknadsvimmel mixar mat, hälsa, musik,
graffitti kreativt. Skaka om och pröva nytt – en gatuartist som Shahoray
från Nya Zealand tänjer konstbegreppen som gummibanden han trär över sitt
ansikte.
Men om det bara är dåligt? Som Skuggteatern – huga. Och vad hjälper det att
kalla det ”spoken word” när en man från London pläderar för barnaga. Med
läderbälte, närmare bestämt. Så att invandrarkidsen slutar stjäla
mobiltelefoner.
Inte bara begreppet nycirkus behöver diskuteras i mångfalden.
Recensionen är tidigare punlicerad i Expressen 13 augusti.
Fler Föreställningar
