Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Fredag 04 december 2020

Gränsöverskridande Marie Chouinard

2005-08-08

Fakta:

Namn: bODY_rEMIX/gOLDBERG_vARIATIONS
Koreografi: Marie Chouinard
Ensemble: Compagnie Marie Chouinard
Plats: Burgtheater, Wien
» http://www.impulstanz.com

Koreografen Marie Chouinard har sagt att utgångspunkten i hennes
koreografier alltid är kroppen själv. Det är extra tydligt i hennes senaste
verk bODY_rEMIX/ gOLDBERG_vARIATIONS. I verket som gästade dansfestivalen
Impulstanz i Wien så blir kroppen totalrekonstruerad. Men den är inte det
enda som genomgår en extrem makeover.

När ridån går upp står alla dansare tätt intill varandra i en klump i ena
hörnet av scenen. I tystnad börjar en av dansarna längst fram att röra på
sig. Men det nakna, långa muskulösa ben som man nu kanske förväntar sig ska
gå rakt upp, är stelt som ett träben, och haltar istället fram. På ena foten
sitter en tåspetsko, på den andra ingenting. Bakom rullar en annan dansare
fram. Hon har en ena foten fastspänd på en skranglig järnvagn och den andra
dragandes efter sig. En efter en haltar dansarna fram på kryckor och
rullatorer.
Men kropparna ser inte ut som russinpensionärers eller skadades
på sjukhus. Nä, rörelserna är långa, spänstiga och uttänjda. Synen av dans
som skapas ur skadade kroppar är befriande paradoxal. Redskapen gör att
vissa rörelser blir omöjlig att göra, men öppnar samtidigt upp för andra
helt oväntade rörelser.
I bODY_rEMIX/gOLDBERG_vARIATIONS är den klassiska danskroppen totalt
förvrängd. Och inte minst miljön den kommer ifrån. Borta är
ensemblekoreografier, väntade duetter och lyft. Som insekter med långa
flugben rör sig dansarna mellan balettstänger och rullatorer. Nya kroppar
och rörelser blir till vid varje steg. Resultatet är befriande!

Men samtidigt gör Marie Chouinard så att det är nästintill outhärdligt att
njuta av hennes rörelseparadis. Anledningen är det mörker som ligger över
hela verket. Den kanadensiska koreografen har placerat hela den skadade
truppen i en grå underjord. Det är kalt, kallt och grått, scendjupet gapar
tomt. Känslan av mentalsjukhus är nära. Speciellt när en av de manliga
dansarna låter ett kryckben som är fäst i pannan, leda kroppen i hackiga
rörelser framåt. Soundtracket i underjorden är Bachs otroligt vackra toner
från Goldberg Variationerna, här i Glenn Goulds version, varvat med ljudet
av stålgaller som skakas och en Dart Wayderröst (också Glenn Gould) kan inte
rörelseparadiset bli kallare. De mest befriande rörelserna föds alltså i den
sjukaste miljön.

Men paradoxerna i verket upphör inte där. För de skadade kropparna räddas
undan sina skador till slut. Och det som gör det är inte mindre chockerande
än kombinationen dans och krycka.
I den kala, kalla världen av skadade
kroppar så bultar det nämligen av sexuell spänning. Hämningslös sex,
våldtäkt och homoerotik spänner mellan de stela flugbenen.
Marie Chouinard
har förut arbetat mycket med installationer och aktionskonst. Något hon
verkligen tar nytta av i bODY_rEMIX/gOLDBERG_vARIATIONS.
I andra akten placeras en mick längst
fram på scenen. I den, ja stönar, dansarna ut ljud. Men det som tillslut gör
att alla rullatorer och kryckor kan kastas bort är sexakten mellan en man
och en kvinna. De hänger i luften, så som Romeo och Julia gjorde för några
år sedan på Elverket i Stockholm. Men här i en mycket mer hardcore version.
Om Romeo och Julia älskade så har de två dansarna i bODY_rEMIX/gOLDBERG_vARIATIONS sex fullt
ut. Fram och bak, hårt och mjukt. Mannen bredvid mig hostar lite generat.

bODY_rEMIX/gOLDBERG_vARIATIONS är så motsägelsefull och ambivalent att det
kittlar mellan
ryggkotorna. Den styckar upp dansarkroppen, dansen överhuvudtaget och tar
dessutom med nästan allt som är lite tabu under guldkronorna på fina
teaterhus.
Marie Chouinard är en modig koreograf. Och jag vill se mer, mer,
mer!

Josefine Wikström

Fler Föreställningar

Annonser