Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Lördag 26 september 2020

Galen Pelle i parken

2005-06-18

Fakta:

Namn: Pelle Snust
Koreografi: Kajsa Giertz
Plats: Vitabergsparken, Stockholm
» http://www.parkteatern.se

Kanske till och med vädret begripit. När Parkteatern i Stockholm drar igång
för säsongen, då är det sommar. Så var också premiärkvällen ljum
och solnedgången drog gyllene fingrar genom håret på Vitabergsparkens
lummiga träd.

Ny parkteaterchef är det i år: Kajsa Giertz, koreograf och gränstestare, har
därtill själv regisserat årets första och största uppsättning, Pelle Snusk,
till totalteater inför en proppad amfiteater.

Shockheaded Peter av Julian Chrouch och Phelim McDermott har spelats förr
och minst lika drastiskt. Det är en engelskt fatal och ironisk tolkning i
snygg britpop-packning av Heinrich Hoffmans Strüwelpetter, Drummelpetter som
han hette i de första svenska översättningarna från 1840-talet, innan han
blev Pelle Snusk.

Prima svart pedagogik i bildsviter med rim, ett slags första
serieteckningar. Så går det! är moralen, mysig som en stickig yllestrumpa.
Lille Kasper som inte vill äta sin soppa dör på femte dagen, lilla Harriet
som leker med tändstickor brinner upp. 150 år senare kan vi skratta åt de
måttlöst dramatiska skräckvisionerna, och läsa dem symboliskt, som en
Pirinen-bild av vuxen uppfostrarnit.

Kajsa Giertz har på parkscenen ställt några mycket särpräglade aktörer:
performanceartisten Charlotte Engelkes, drastisk som en ugnsraka, Ika Nord,
komisk ut i armbågarna, och Lars Göran Persson, skalligt profilerad
skådespelare vid Stadsteatern och översättare av pjäsen.
Några skickliga dansare och uppfinningsrika musiker gör de på varandra
travade scenerna till en nästan-pjäs. Men det tar för lång tid innan de
olika ”kapitlen” krokar i varandra.

För alla åldrar från tio år, sägs det. Antalet pantertanter som lämnade
parken var tillräckligt stort för att bestrida detta. Man måste gilla det
galet spejsade, det groteskt absurda för att trivas med Pelle Snusk. Och
även om man gör det, tar det för lång tid innan uppsättningen slutar dra åt
många håll samtidigt.

Till slut går det. Men parkteaterns öppenhet under himmel och måsar är en
avslöjande frihet. Här krävs tydlighet, tyngd och kraft i större mått än
Pelle Snusk lyckas skapa.

Artikeln har tidigare varit publicerad i Expressen den 10 juni.

Margareta Sörenson

Fler Föreställningar

Annonser