Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Fredag 04 december 2020

Fokus på Pippi och pappa

2005-05-19

Fakta:

Namn: Pippi Långstrump
Koreografi: Pär Isberg, Biträdande koreograf: Karl Dyall
Musik: Stefan Nilsson och Georg Riedel
Plats: Kungliga operan, Stockholm
» http://www.operan.se

Brandgula grejer med drag av ufo-nedslag på taket, rutschkana i
entrétrappan, godispåsar åt barnen och Hawaiiskjortor på orkestern. Kungliga
operan signalerar tydligt att urpremiären på baletten Pippi Långstrump är
ett tilltag utöver det vanliga, riktat till en ny publik. Den skepsis som
jag måste tillstå att medlen väckt försvinner så snart ridån går upp.
Efter
ett charmerande morgonsvep över den lilla staden och dess 40-talsinvånare
tar Pippi bokstavligen kommandot. Hon smyger in från ingenstans med sin
kappsäck, tar taktpinnen från dirigenten Anders Eljas och slår an sin egen
signatur. Jan Johanssons Här kommer Pippi Långstrump, i tolkning av Georg
Riedel och Stefan Nilsson, blir starten på en riktigt rolig balettkväll för
hela familjen.
Koreografen Pär Isberg bygger på välkända klipp ur böckerna och skapar en
egensinnig flicka värd respekt. Anna Valev dansar huvudrollen med glimten i
ögat och frisk auktoritet. Hennes Pippi är ensam och stark med stöd av
kärleken från – och till – sin pappa. Han är frånvarande långa tider, men
han älskar och ser sitt barn. Duetterna mellan far (Andrey Leonovitch) och
dotter utgör balettens nav, både vad rörelser och känsla beträffar. Där
visar Isberg sin styrka. Tristare är änglamammans nattliga irrande i huset.
Med Pippi går allt som en dans, oavsett det gäller pannkaksbak eller
bovjakt. Följeslagaren Herr Nilsson gör unge Rufus Blad till en självständig
gestalt och Lilla Gubben kan mer än svänga på svansen. Vissa episoder glider
redovisande förbi, men ofta blir det härlig fart och finurlig fläkt i
stegen.
Andra akten startar med djupdykning från Hoppetossan och i havet
lever koreografin på egen kraft. Dansfesten på Kurrekurreduttön hamnar mer i
schablonerna.
Karl Dyall har bistått Isberg med moderna steg, stänk av streetdance för att
skärpa Pippis egen karaktär och spår av etno för kurrekurredutterna. De
lätta influenserna befriar och piggar upp de klassiska dansarna.
Tidsandan sitter som en smäck i Bo-Ruben Hedwalls mustiga kulisser, där
Villa Villerkulla fälls ut som en pop-upbok.
Ann-Mari Antillas kostymer
frossar i snipiga hattar och getingmidjor åt damerna medan männen
uniformeras för alla funktioner; herre, sjöman, polis eller bov.
Kurrekurredutterna prålar i dans och dräkt.
Georg Riedel och Stefan Nilsson återanvänder och varierar Pippilåtar och
annat i en nyklingande mix. Musiken känns inbjudande till dans. Idas
sommarvisa
sniker in, lika välkommen som Tommy och Annika.
På söderhavsön
går associationerna till West Side Story.
Sammantaget blir Pippi Långstrump ett lyckat frieri till familjepubliken.
Balettchefen kan ta ner de eländiga flätorna från operataket,
föreställningen klarar sig, precis som Pippi, utmärkt på egen hand.


Texten är tidigare publicerad i Göteborgs-Posten 18 maj 2005.

Lis Hellström Sveningson

Fler Föreställningar

Annonser