Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Torsdag 01 oktober 2020

Buto med levande blommor.

2005-05-14

Fakta:

Namn: Fragant
Koreografi: Su-En (Susanna Åkerlund)
Plats: Palladium/Dansstationen
» http://www.dansstationen.se

Precis när de japanska körsbärsträden stod i full blom i den skånska dansmetropolen höll Dansstationen/Palladium sina årligt återkommande dansdagar. Så när Su-En ,Sveriges skickligaste buthokonstnär, för sin senaste föreställning Fragrant bjudit in en japansk blomsterkonstnär som med sitt mjukt sensuella handlag täckte scenen med levande anemoner, pioner och krysantemum- alla japanska blomsterkreationer fyllda av poetisk kraft –
kändes det som en ytterligare påminnelse om våren. Pånyttfödelsens högtid. Allt blomstrar. Inte bara naturen utan också våra drömmar.
Fragrant som betyder väldoftande är inspirerad av urgamla japanska myter om kvinnliga demoner som lockar männen att inte bara försynda sig utan också befria sig från ansvaret för sina egna drifter. Erotik, död och förgänglighet. Pulsen är given.

M itt i denna lustgård fylld av erotisk kraft sitter Su-En själv omgiven av metodiskt upplagda högar av ris. Som på ett altare. Naken och vitpudrad som på bästa buthomanéer, låter hon sig prydas med anemoner som hon till slut kastar av sig eller blåser bort. Bland för blad.
Den här föreställningen skiljer sig från de andra vi fått se av henne. Den känns mindre renodlat butho och har mera av dans och performance. Vilket ju är kännetecknade för den buthoinspirerade dansen idag. För trots att hon är klassisk i formspråket så känns det som hon här vill gå ett steg längre, inte hålla sig alltför nära inpå sina mästare. Och det känns faktiskt befriande skönt.
Dessutom är det första gången jag ser henne tillsammans med andra dansare -sex gäckande naturväsen som bidrager till att skapa magi över det hela. Iförda kroppsnära dräkter och med utsuddade anletsdrag- lockar de fram allt! av livets komplexitet och förgänglighet.
I koreografin finns delar som har inspirerats av Hijikatas koreografi för Yoko Ashikawa i verket Geisenjo no Okugata från l976. Ett verk dedicerat till kvinnor som stolt bär fram sina kroppar.
Själv är hon både en poetisk bild och en sexig, mogen kvinna, fortfarande utmanande, gäckande med sin slickande tunga precis som Ormen som lockade Eva till Kunskapens träd.
Förförande vackert och erotiskt laddat med en kroppskontroll som får vår hud att knottra sig liksom Lee Berwicks ljudkompositioner som laddar det hela med denna poetiska lite ogenomträngliga förevigande kraft som den ständigt närvarande ikebanakonstnären med sin mjuka och fridfulla sinnesstämning lyckas invagga oss i. Måtte alla dessa fantastiskt vackra blommor, anemoner…inte vissna bort tänkte jag när jag begav mig ut bland de blommande körsbärsträden där stillheten men också förgängligheten hänger som ett töcken. Skiftande mellan ljus och mörker,blomning sen vissnande och död. Allt blir till en laddning där osynliga former blir synliga och till och med förtvivlan kan bli till skönhet.
I min egen trädgård är redan körsbärsblommorna utblommade och anemonerna har tagit vid… Kom igen Su-En nästa vår, gärna med en blomsterkonstnär.

Ann Jonsson

Fler Föreställningar

Annonser