Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Onsdag 02 december 2020

Dansalliansen största nyheten i handlingsprogrammet för dans

2005-04-18

Kulturrådets förslag till handlingsprogram för den professionella dansen i
Sverige ger en samlad grund som satsningar på dansen kan utgå ifrån. Men det
återstår att se vad det leder till i praktiken. Den första mars överlämnade
Kulturrådet förslaget, med titeln Får jag lov? ett dansförslag, till
kulturdepartementet. Samtidigt lades programmet ut som en pdf-fil på
Kulturrådets hemsida. Över 100 sidor finns att läsa på skärmen — eller
skriva ut.
Få verkar ha gjort det. Kanske blir det mera fart på läsande och
diskussion nu för i månadsskiftet mars-april började Kulturrådet distribuera
handlingsprogrammet i tryckt pappersform.
Hela förra året väntade ju det svenska danslivet på det nationella
handlingsprogrammet. Det kändes ibland som om hela dansen höll andan, som om
det inte var någon idé att ta några initiativ innan man visst vad
Handlingsprogrammet skulle innehålla. Förväntningar och hopp byttes, när
processen drog ut på tiden, mot en resignation som verkar ha smittat av sig
på mottagandet av resultatet.
Ändå är det en stor händelse att Sverige fått
ett nationellt handlingsprogram för professionell dans. Få kulturområden har
begåvats med en sådan genomlysning.
Dansområdet är inne i ett dynamiskt skede. Det slår handlingsprogrammet
fast, svart på vitt. Låt vara att innehållet mera är bekräftelse av redan
kända fakta än nya, revolutionerande upptäckter. Handlingsprogrammet ger en
helhet, en samlad kartläggning av den svenska danskonstens situation och gör
det på ett sätt som har förutsättningar att ge dansen plats i de politiska
beslutsfattarnas medvetande.
Den allra bästa delen i dokumentet är en bilaga. Det är dansforskaren
Cecilia Olssons essä danskonsten och kulturpolitiken. Denna insiktsfulla
översikt över den svenska danskonstens nusituation och historia, sedd ur ett
politiskt samhällsperspektiv, är en unik text som jag gärna hade sett som
inledning. Den förklarar mycket av varför danskonsten haft så svårt att få
stå på sina egna ben. Minns att först 1996 blev dans ett självständigt
område i Sveriges kulturbudget.
Cecilia Olsson ger oss också en insikt om
hur det kommer sig att dans i skolan och dans som hälsovård blir rubriker i
ett handlingsprogram för professionell dans. Läs och lär!
I själva handlingsprogrammet är annars det nyaste förslaget om en
Dansallians. Med Teateralliansen som förebild skapas en anställningsform för
att erbjuda tryggare arbetsvillkor inom det fria danslivet.
Förslaget bygger
på en utredning av Ann Larsson (finns som bilaga). Även den är en utmärkt
genomlysning, nu av de fria dansarnas situation på arbetsmarkanden.
Till att
börja med ska Dansalliansen omfatta 30 dansare och kostnaden, 6 miljoner
kronor, vill Kulturrådet täcka med arbetsmarknadsmedel.
Totalt kostar handlingsprogrammets satsningar på dansen 45 miljoner kronor
under tre år. Och det är bara statens del. Minst lika mycket förväntas
regioner, landsting och kommuner bidra med.
Vikten av regionalt och lokalt
ansvar genomsyrar texten och stöds med goda exempel utifrån landet.
Utsikterna att dansen får nya fräscha pengar från staten verkar redan i
Kulturrådets ögon små och förslagen förutser kommande diskussioner om
omfördelningar.
Det är alltså ett helhetsgrepp på den professionella dansen i Sverige som
handlingsprogrammet tar, även om perspektivet inte håller fullt ut. Siffror
brukar tala ett tydligt språk – som politikerna förstår.
Statistiken i
handlingsprogrammet hör till det som kan kritiseras, och det är inget nytt.
För dans finns ingen tillfredsställande och riktigt jämförbar statistik.
Siffrorna är ofta föråldrade och det händer mycket och snabbt på fältet. De
tabeller som redovisas ger i alla fall stöd för den allmänna uppfattningen
att danslivet är starkt växande. Och att danskonsten är en lillasyster
jämfört med andra konstformer vad nivån på anslagen anbelangar.
Nya institutioner för dans är det ingen idé att ens drömma om.
Handlingsprogrammet väljer att slå vakt om de redan existerande och försöker
vidga det fria danslivets utrymme för både produktion och distribution.
Utvecklingsbidrag ska stimulera samverkan mellan det fria danslivet och de
fasta ensemblerna. Dansresidens ska hjälpa till att sprida produktionen över
landet. Försöken med treåriga bidrag ska byggas ut, även om Kulturrådet är
medvetet om att det kan utestänga nya förmågor. År 2008 ska minst hälften av
bidragen till fria grupper och koreografer vara på tre år.
Danskonsten behöver också förstärkning av administrationen, inte minst för
att dansare och koreografer ska kunna ägna sig åt konsten.
Handlingsprogrammet uppmärksammar vikten av producenter och marknadsförare.
Ju mer intresset för dans växer desto större blir efterfrågan på
föreställningar. Och då måste det finnas scener att dansa på.
Handlingsprogrammet vill att varje landsting eller region 2008 ska ha en
scen där gästspel och dansresidens kan tas emot
. Scenkonstscener – läs
traditionella teatrar – ses som stommen i ett sådant nätverk. Där finns
redan teknik. Andra lokaler måste utrustas. Fyra teknikpooler i landet ska
också ge teknikunderstöd.
Att arrangörerna är viktiga vet Kulturrådet och vill öka arrangörs- och
turnéstödet. Dansnät Sverige tillmäts stor betydelse för spridningen av dans
ute i landet.
Dagens sju parter kan bli dubbelt så många under de närmaste
åren, tror Kulturrådet och vill permanenta försöket från och med år 2006.
Även andra nätverk och turnéslingor behöver stöd. Festivaler, gästspel och
internationella utbyten är viktiga för den svenska dansens utveckling slår
handlingsprogrammet fast och vill lägga mer pengar där.
Danskonsulenterna
bör bli ännu fler och finnas i hela landet senast 2008.
Översiktligt berörs områden som dokumentation, dans i TV och på film.
Avsnittet om utbildning är förvånansvärt kort, Kulturrådet konstaterar mest
att hela den konstnärliga dansarutbildningen för yrkesdansare bör ses över.
Tongångarna känns igen, mera av det mesta är vad som krävs för att dansen
ska få några verkliga strukturer. Från både Kulturrådet och
kulturdepartementet talas det om ett starkt intresse för danskonsten och
dess situation.
Hur långt det bär återstår att se, för nu börjar arbetet med
att ge handlingsprogrammet konkret innebörd. Kulturrådet ska ge sig ut på
dialogturné för att förankra förslagen i regioner, landsting och kommuner.
Naturligtvis sätter handlingsprogrammet i bästa fall igång en process som
måste verka på lång sikt. Men danskonsten står, med all rätt, otåligt och
stampar. Först i höst, när statens budgetproposition läggs fram får vi veta
vad den professionella dansen just nu, i praktiken, är värd.

Lis Hellström Sveningson

hela handlingsprogrammet för dans finns på www.kulturradet.se

Kulturrådet tar emot skriftliga synpunkter på handlingsprogrammet fram till den 17 juni 2005.

Fler Nyheter

Annonser