Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Lördag 26 september 2020

Dans på utmätt tid

2005-04-18

Fakta:

Namn: Döden, döden!
Koreografi: Efva Lilja
Plats: Kulturhuset, Stockholm
» http://www.eld-p.se

Går det att forska i dans? Kan den ordlösa och kanske flyktigaste av alla
konstformer fångas med vetenskapliga termer och tankar?
Ja, naturligtvis kan
dansen ställa forskande frågor om sin egenart. Möjligen skiljer
redovisningssättet konstnärligt utvecklings- och forskningsarbete från
undersökningar i traditionella, teoretiska fält. Och ett växande dansliv
föder ökat forskningsintresse. I bästa fall får vi ny, framforskad dans.
I det ljuset ska vi se Döden, döden! koreografen Efva Liljas nya verk, som
spelatspå Kulturhuset i Stockholm.
Efva Lilja, är konstnärlig ledare för danskompaniet E.L.D och sedan 2003
också professor i koreografisk komposition vid Danshögskolan i Stockholm.
I
skärningspunkten mellan de två rollerna driver hon projektet Rörelsen som
kroppens minne
, med stöd av bland andra Vetenskapsrådet.
Arbetet har pågått
i ett och ett halvt år och är nu framme vid den sista av redovisningarna på
scenen. Påpassligt sammanfaller premiären på Döden,Döden! med att E.L.D.
firar 20-årsjubileum och inramar dansen med utställning och samtal.
I kroppen lagras våra minnen, hela livet igenom. Ju äldre vi blir, desto
fler minnen.
Hur kan vi utbyta dem utan att berätta i ord? Vad gestaltar
våra fysiska uttryck av den verklighet som omger oss?
Kring sådana frågor
kretsar Efva Liljas forskning. Hon har låtit både professionella dansare och
amatörer visa och utbyta minnen, uttryckta i rörelse.
Ur materialet har hon
knådat fram koreografi till en föreställning för fyra professionella
dansare, två sångare och tretton amatörer, alla i åldrarna 65-90 år.
Intresset för åldrandet i dansen är inte nytt, varken hos Efva Lilja eller i
den västliga dansvärlden. Jiri Kylián har byggt upp ett professionellt
seniorkompani och Pina Bauschs film Ladies and Gentlemen over 65 – med
dansande amatörer – visades vid årets filmfestival i Göteborg. Det är bara
ett par exempel på hur äldre bidragit med erfaren tyngd och lekfull lätthet
på scenen.
Det händer något förklarande med synen på kroppen när gamla
människor intar den. Efva Lilja är något viktigt på spåren när hon låter
90-åriga Maj Grönqvist lägga en lugnande hand på Conny Borgs fysiska
förtvivlan. Eller när amatörerna glider runt i sällskapsdansens stilla
omfamning bland de professionella dansarnas ännu komplicerade lyft.
Detta är ingen dödsdans, det är dans på utmätt tid. Och rörelserna har
begränsat tekniskt omfång – men desto större uttryck i varje detalj.
Helt igenom håller inte intensiteten, men vad Döden, döden! avslöjar om
beröringar och minnet av dem, räcker för att jag ivrigt ska vänta på
forskningsprojektets återstående, reflekterande fas – även om forskaren i
dans då tvingas tillgripa orden.

Texten är tidigare publicerad i Göteborgs-Posten 8 april 2005.

Lis Hellström Sveningson

Fler Föreställningar

Annonser