Par i grön laser

Litet, men fint: fem korta, nya duostycken ryms på en timme. Stockholm 59 o
North vågar blanda smågodis med säkra kort och superba dansare till en
komprimerad helkväll.

1. Yvan Auzeley, Cullbergdansare emeritus, och Göran Svalberg gör Jorma Elos
Drive till ett arm-konstverk, intrikat matchat mot böjliga midjor i
elegant synkroni. Bach, förstås.

2. Oblique av Örjan Andersson – Kristina Oom och Jeanette Diaz-Barboza
fixar en baklänges diagonal perfekt. Snyggt! Laddat. Tätt tempo, väl
samkört. Skräddarsytt av en koreograf som är intresserad av de kvinnliga
dansarnas kapacitet.

3. David Dawsons Morning Ground blir briljansuppvisning. Skickligt, men
svalt. Chopin jublar på piano.

4. Öppen planlösning – kul! Två killar som krånglar i dubbelkavaj. Shintaro
Ou-es koreografi är lite för lång, men slutsekvensen i långkalsonger (till
Strauss) blir bra.

5. Virpi Pahkinens stycke vecklar ut sitt koreografiska tänkande så det
omsluter två. Både Jan-Erik Wikström och Karin Forslind har auktoriteten,
stilkänslan, dramatiken och balansen för att i eldrött dansa trumfötter och
dialogiska händer i By the painless arrow of Artemis. Övertygande.

Mellan styckena dansar Mikael Israelssons laserdesign i signalgrönt.
Galler, grindar, räfsor, strålar. Wow.

Artikeln har tidigare publicerats i Expresen den 31 mars

Margareta Sörenson