Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Söndag 27 september 2020

Hyllning till Harald Lander

2005-03-29

Fakta:

Namn: Harald
Koreografi: Peter Schaufuss
Ensemble: Peter Schaufuss Baletten
Plats: Musikhuset i Århus
» http://www.schaufuss.com


Peter Schaufuss hyllar Harald Lander i en ny balett, där hans förhållande
till kvinnor skildras i överflöd, men det är förhållandet till fadern som
berör. Vibeke Wern rapporterar från premiären på Musikhuset i Århus.

Det är inte bara Den Kongelige Ballet, som hyllar balettmästaren och
koreografen Harald Lander med anledning av han 100-årsjubileum. Peter
Schaufuss Balletten gör det också med det nya verket Harald, som gavs på
Musikhuset i Århus i mars och i maj gästspelar på det nya Operahuset i
Köpenhamn.
Den röda tråden i Peter Schaufuss’ nya porträttbalett är inte så
överraskande Harald Landers viktigaste verk Etudes, som hela Danmark kunde
se på tv, när det nya Operahuset på Holmen i Köpenhamn invigdes.
Första
akten i Harald både börjar och slutar med klipp från Landers koreografi, som
de 20 dansarna i Peter Schaufuss Baletten teknisk glimrande bemästrar. Och
de karakteristiska ljusdiagonalerna från Etudes används scenografiskt
effektfult och färgrikt genom hela Harald.
Som så många gånger förut i Peter Schaufuss’ baletter är det främst
musiken och texten, som står för historiens känslor och drama. Utan
skådespelaren Søren Sætter-Lassens bandade brottstycken från Harald Landers
självbiografi Thi kendes for ret-? hade det varit
svårt att förstå den första aktens biografiska mosaik om Landers liv fram
till skandalen och suspenderingen från Den Kongelige Ballet 1951.
Det hela börjar med lille Haralds antagning till Det Kongelige Teaters
balletskole 1913. En fin och given anledning för Peter Schaufuss att få ha
med sina egna balettskolebarn från Holstebro på scenen.
Härifrån förflyttar
vi oss vidare in i vuxenvärlden, där den ukrainska dansaren Andriy
Lytvynenko med sin på en och samma gång maskulina och följsamma utstrålning
målar upp en sympatisk bild av Harald Lander. Och vilken vacker armföring
Lytvynenko har.
Den unge Haralds tycke för jazzmusik presenteras gennom ett showpräglat
nummer, medan vi med ekvilibristiska steg får se den starka kärleken till
folkdans väckas genom mött med en kosacköverste, alias Josef Vesely, i
virtuos kosackdans.
I gengäld får mötet i USA med sångstjärnan Lauritz
Melchior en altför stor vikt med hela två, koreografiskt svaga nummer, där
Schaufuss har låtit sig förföras av musiken.
Harald Landers fascination för de unga dansöserna skildras på ett lustigt
och oskyldigt sätt till musiken av Trollkarlens lärling, där Schaufuss låter
unga ballerinor myllra fram, så att det nästan blir mardrömslikt.
Dessvärre
är skildringen av Margot Lander i den eleganta Caroline Pettersons gestalt
begränsad till banala och kliché-aktiga gester och steg, och kärleks pas de
deuxerna med den blonda Toni alias Talia Evtushenko bjuder inte heller på
någon originell koreografi.
I gengäld är det rörande att höra Harald Landers ord om sit varma och
kära förhållande till sin far. Och det är rörande att se den karismatiska
Adam Lüders som fadern dansa pas de deux med Harald till Månskenssonaten.
Här skapar kropparna magi, och det är föreställningens höjdpunkt.
En tråkig affär är det att efter pausen komma tillbaka till den andra akten,
Då det är slut på den biografiska berättelsen. Till Ravels Bolero, som
Lander själv även gjorde en koreografi som blev en jättesuccé, har Schaufuss
gjort en svag pastiche af Etudes. Idén är kul, men den är dåligt genomförd,
och koreografins slaviska imitation av musikens gestik avslöjar altför
tydligt, att det är en milsvid skillnad mellan Harald Landers mästerskap och
Peter Schaufuss’ banaliteter.

Vibeke Wern

Fler Föreställningar

Annonser