Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Fredag 25 september 2020

Angelägen danskonst

2005-03-22

Fakta:

Namn: Classroom
Koreografi: Björn Säfsten
Plats: Norrlandsoperan
» http://www.norrlandsoperan.se

Björn Säfstens koreografi Classroom är viktig. Tyngden i Säfstens arbete
vilar inte på det som vanligtvis förknippas med prestige på dansområdet,
snarare tvärtom.
Säfsten är en ung dansare/koreograf från Umeå som är
alldeles i början på sin etableringsbana, där Classroom är bland det första
som bär hans signatur.

Danssamarbetet över Kvarken, mellan Västerbotten och Österbotten
fortskrider. Riktigt anmärkningsvärt vad gäller det här gemensamma
idéprojektet är att det växte fram bland de aktiva, ur ett tycke som uppstod
mellan Säfsten och den finska producenten Mia Wiik. Efter att ha lyssnat
till Wiiks föreställningsintroduktion förstår man att det är ett tycke som
vi i Sverige ska vara glada över, då det framkommer att utan finsk
inblandning hade Classroom stått utan finansiering.

För Classroom kommer att bli en betydelsefull föreställning för många
högstadie-och gymnasieelever såväl i Västerbotten som i Österbotten. Faktum
är att Classroom är den enda dansföreställning som visas för barn och unga i
Umeå under hela våren.

Säfsten har valt målgrupp med omsorg. Inte bara har han valt att göra
en ungdomsföreställning för att det finns ett skrikande behov av dans för
dem utan också för att det verkligen ligger i hans förmåga att nå ut till
denna målgrupp.

På scenen står ett antal arrangerade skolbänkar. Locken på bänkarna är
inte helt stängda utan är lite uppställda. Från bänkarnas innanmäten och ut
genom gliporna strålar kunskapens ljus.
Tre skolflickor dansade av: Pernilla
Karlsson, Anna-Karin Lassander och Anne Melender kommer in i klassrummet
iförda skoluniformsliknande kostymer bestående av svart kjol och vit
skjorta.

Ett klassrumsmönster tar form, som alla som gått i skola och suttit
bakom en bänk kan känna igen sig i. Det utgår från de bänkaktiviteter och
föremål som elever rutinmässigt gör och använder. Därutöver innefattas också
den verksamhet som äger rum kring bänkarna under, mellan och efter
lektionstid och de sinnesstämmningar som påverkar hur elever förhåller sig
till sina bänkar.

Säfsten har ett tydligt formspråk i den igenkännbara mönsterbildningen. Det
som utskiljer Classroom inträffar däremot inte nödvändigtvis på formområdet
utan i hans val av dramaturgi. Han ger oss en berättelse som handlar om det
mest komplicerade av triangeldramer, det som ofta obemärkt utspelas mellan
tre tjejkompisar.

Tjejers maktspel hamnar nästan alltid i skymundan. Inte I Classroom, där är
tjejernas utspel mot varandra själva handlingen. Bästisfenomenet bland
tjejer får en tankvärd knuff. I Classroom handlar kampen om att få vara den
populära tjejens favorit om ett innbördes beroende av en pågående kamp där
de tre tjejerna hela tiden kopplas av och på i olika konstellationer,
snarare än om att vinna sig en stadig bästis.

Efter föreställningen gick jag förbi en kvällpressannons där den
stora nyheten var att några dokustjejer hade hamnat i vilt bråk. Detta vill
medierna att vi ska se (och lära av). Om ni frågar mig, så skulle jag
föreslå Björn Säfstens Classroom istället.

Artikeln är publicerad i Västerbottens-Kuriren den 21 mars

Ann Tomic

Fler Föreställningar

Annonser