Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Måndag 28 september 2020

Zoom på baletten.

2005-02-04

Fakta:

Namn: Fjernt fraa Danmark /Fancy Free /In the Night
Koreografi: Bournonville/Robbins
Plats: Det Kongelige Teater, Köpenhamn
» http://www.kgl-teater.dk

Teater, dans, mim, broadwaymusical… I en av de senaste av Det Kongeliges uppsättningar har man valt att sätta upp Jerome Robbins tillsammans med Bournonville.
Nästan 100 år skiljer de båda verken: Fancy Free ( 1944 ) och Fjernt fraa Danmark ( l860 ). Mitt i sandwichen hade man stoppat in Robbins In the Night från l970. Det blev en lång balettafton där det historiska greppet både kändes roande och pockade på vår nyfikenhet. Själva utmaningen verkade ligga i att verken var så tidstypisk som möjligt.
I alla tre föreställningarna stod förhållandet man-kvinna i centrum. Sedd ur ett manligt perspektiv som vanligt är när det gäller balett. Inte utan att en könsmedveten publik anno 2005 hade tillfälle att känna sig förbannad. Varför fick de kvinnliga dansarna och koreograferna aldrig komma till tals? Bara lydigt finna sig i vad herr balettmästare ville ha sagt. Om de visade sig ha egna idéer plockades de bara bort eller t.o.m. hamnade i fängelse, som en av Bournonvilles solodanserskor. När hon försökte komma igen förklarade man bara att hon var tokig.
Nåja, när man vet att Bournonville är klassad som den mest jämställde koreografen på sin tid – han utvecklade ju både den manliga och kvinnliga dansen – så inser man att här finns mycket material för kvinnliga dansforskare att rota i. När man läser det är det ännu lättare att förstå Isadora Duncans genomslagskraft.
Själv kan jag inte låta bli att ställa mig frågan om det är därför som den klassiska baletten verkar så tillrättalagd? Kanske blir det så när bara ena parten får komma till tals?
Men så befinner vi ju oss mitt i dubbelmoralens tidsepok. En tid då kvinnornas plats var i hemmet och männen inte ens hade sett damunderkläder utan fick tillfredsställa sin erotiska uppeggelse genom att gå på boulevardteatrarna och utescenerna och titta på cancanflickor!
Sånt som Bournonville ansåg slipprigt. Författaren Edvard Brandes har skrivit att Bournonville vaktade ”som en jaloux formynder over danserindernes opförsel og forlaengede deres skörter som en moralpredikant…”
När en av hans solodanserskor återkom från Paris efter en studieresa och visade en erotiskt alltför utmanande glöd i sin dans och samtidigt en alltför stark virtuositet späckad med tåspets och piruetter blev det för mycket för Bournonville.
Hennes nya form var helt enkelt oförenlig med balettmästarens idée om skönhet.
Till hans stora förargelse lämnade hon Köpenhamn och kom att göra en glänsande karriär runt om i Europa. Sådan var den tiden.
Tänk er sen att det var under samma år som Manets Olympia, som ju representerar allt annat än en passiv foglig kvinna, målades. Hon vågar visa vem hon är och det var väl det som väckte sådan uppståndelse. Att denna målning tillkom under en period då kvinnan för första gången fick chansen att visa sig som självständig individ har ofta förbigåtts. Att de sedan ofta råkade komma i prostitutionens värld berodde inte alltid på dem själva utan på de män som omgav dem. Som ”stars” i den romantiska baletten får vi väl i alla fall betrakta dem som sin tids arbetarklass-hjältinnor.
Egentligen var det om allt detta Fjernt fra Danmark handlade. Om prydhet, förljugenhet, dubbelmoral och manschauvinism.
Handlingen är förlagd till en dansk fregatt som ligger ankrad någonstans vid Sydamerikas kust. Det är en biedermeier-vaudeville i exotisk tappning med massor av härliga spanskinspirerade danser som bolero och fandango men också lustiga karaktärsdanser som eskimodansen med sin primitiva tyngd ställd emot kinesdansens pikanta staccato. Och så den beryktade och i våra ögon groteska ”negerdansen” som fått utstå så mycket kritik genom åren att den hunnit bli utvattnad.

För att göra de pantomimiska scenerna lättare att förstå har Bournonville lagt in en hel serie sjömansvisor och på sin tid kända nationalmelodier. Allt kändes pittoreskt, elegant och förkrossande vackert men saknade varje form av erotisk glöd.
Alltså precis i den tidens anda på den danska nationalscenen. Inte att glömma bort att denna vaudeville-balett tillkom under en tid av nationell upprustning. Danmark befann sig ju mitt emellan två förödande krig så den starkt markerade nationella inramningen- med Dannebrogen och honnörstörstande marinofficerare – kan förklaras härmed.
Men här gäller det kanske mest av allt vårt eget förhållande till historien och vårt estetiska förhållningssätt. Den fråga jag vill ställa är hur vi skall kunna göra historien närvarande på ett sätt som verkar angeläget utan att frånta verket själva sältan?
Betydelser läggs till medan vi själva och samhället omkring oss ändrar skepnad samtidigt som nya aspekter blir synliga. Att sätta fokus på något som just är aktuellt är möjligen att närma sig filmens värld alltför mycket. Men visst skulle man kunna sätta fokus på könsdebatten. Fjernt fra Danmark är ju verkligen upplagt härtill. Då tror jag att föreställningen skulle kunna bli en lika stor succé som den blev när den tillkom, inte som idag något som man dammar av inför varje Bournonvillefestival.
Nyligen hade jag tillfälle att se en sådan föreställning, nämligen Niebelungen i regi av Jan Fabre. Upplevelsen var fantastisk! Det gäller bara våga att gå emot alla konventioner och det är vi kanske inte så skickliga på här som i Flandern. Varken på den tiden eller nu!
Fancy Free är en kort, lättsam, vacker och skämtsam berättelse. Precis passande för en krigstid. Men här är festen inte bara officerarnas ensak utan tre helt vanliga sjömäns. Allvaret känns mer lurande och dånen från bombplan påminner oss om det.

Handlingen utspelar sig i enbar, möjligen i New York, som var en av de hamnar som de amerikanska soldaterna skickades till Västfronten från. Landstigningen i Normandie förbereddes som intensivast när Fancy Free hade sin premiär på Metropolitan i New York där den blev en stormande succé.
Det är Broadway, Harlem och Hollywood i lagom blandning till Bernsteins melodifriska musik. Att Broadwaymusical har sina rötter bl.a.i vaudeville är inget att ta misste på och gör föreställningen extra intressant här. Och ännu mera tillbaks i tiden ligger förståss den italienska commedia del arte. Liksom hos Bournonville är mimen i Fancy Free helt avgörande för att få fram essensen. I Köpenhamn verkade dessa tyvärr lite påklistrade, trots att de skickliga dansarna verkligen verkade v! innlägga sig härom.
Det nyskapande arbetet och inspirationen kommer från dansgolven, klubbarna och kaféernas värld. Det är ju här killarna känner sig som världens starkaste tuffingar.Det är den känslan som skall upp på scenen. Energien och glädjen. Allt skall liksom komma underifrån och skall på så vis fånga upp en ny publik.
Ibland blir det både rörigt och bråkigt för alla är starka karaktärer – också tjejerna – men allt löser sig för alla är kompisar. Killarna är de starka, virtuost skickliga liksom hip hoparna och tjejerna vill hänga med men ännu är inte tiden mogen. De får hålla sig undan men samtidigt känner man hur gärna de själva vill vara med. Tiden rymmer dock inte allt. Men det är sväng och dynamik och kroppskontrollen har redan blivit till en av tjejernas huvudingredienser.Vackra svängiga klänningar coh högklackat som hos Pina. Nonchalansen frodas. Hur tuffa och starka ni än är så går det inte hem längre. Trots en aldrig sinande rad av virtuosa hopp från killar! nas sida så vände tjejerna på klackarna och fnös iväg. Det går liksom inte längre hem på oss, verkade de vilja säga.
Från dåtid till West Side story som Robbins satte upp på Broadway 1957 är steget inte långt. Idag verkar det väldigt fjärran och det intrycket förmedlade verkligen Köpenhamnsuppsättningen. Kanske var det därför den kändes lite mera angelägen. Bara helt enkelt för att bli påmind om hur mycket som egentligen skett på så kort tid. Påmind också om hur mycket hip hop har hämtat från denna form av show. Liksom hos dem kommer ju dansen underifrån, in ifrån gatan.
In the Night var lika poetisk som titeln antyder. Musiken var Chopins berömda nocturnes som ju alltid setts med feminina förtecken. Redan nattaspekten anger att det är fråga om en kärlekssång. Dessutom ljuvt effeminiserad. I Robbins balett var det tre par – tre pas de deux – som ytterst ville skildra det sköra tillstånd som uppstår i mötet mellan man och kvinna. Tre helt olika versioner: ett lyriskt, ett mera lekande och så ett annat där svartsjukan höll på att förstöra det hela.
Om Chopin låter sången komma från kvinnan själv låter Robbins , med sin stilrena koreografiska vokabulär dansarna delvis själv få utlopp för sin egen kreativitet.
Om det sedan är för att markera att den svärmiska 1800-talskvinnan vid hemmapianot inte längre existerar som begrepp, som man satt in live pianomusik vet jag inte. Hur som helst pianots roll som social mötesplats under Chopins tid kom här i fokus.
Robbins baletter, liksom musicals och filmer kännetecknas ju ofta av ett socialt engagemang. Här briljant utfört av den engelske pianisten Julian Thurber.
Estetiskt – med tyll och tåspets – och musikaliskt var föreställningen förankrad i 1800-talets romantiska värld men som sagt med det undantaget att man också låtit dansarna själva komma till tals. Och när man är så skickliga som det Kongelige baletts så uppstod verkligen ett intrigant möte mellan de båda könen.Låt gå för att kvinnan förblev lite väl svärmisk i sin framtoning.
Dansspråket var både tekniskt och kroppsligt krävande och virtuositeten glänste som stjärnorna i natten så inte att undra på att det blev aftonens verkliga hit. Möjligen fordras ett mera självständigt ståndpunktstagande till dess innehåll för att göra den relevant för en yngre publik. Men de lyste med sin nästan totala frånvaro så allt var ju gott och väl.
Och som sagt tveka inte att skala i Bournonvillevokabulären för att göra den angelägen också för en yngre publik. Dåtid och nutid måste åskådliggöras tydligare för att en framtida publik skall lockas in. Men låt inte den härliga naiva och tidlösa feststämningen gå förlorad. Den behövs ju så väl idag.

Ann Jonsson

Fler Föreställningar

Annonser