Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Torsdag 24 september 2020

Fyllda Grease-hus

2004-12-21

Fakta:

Namn: Grease
Koreografi: Roine Söderlundh
Regissör: Bjarni Haukur Thorsson
Ensemble: Pernilla Wahlgren, Rennie Mirro, Malena Laszlo, Monica Einarson m.fl.
Plats: Göta Lejon, Stockholm

Musikalen Grease går sedan september 2004 på Göta Lejon och salongen fylls
av busslaster från landsorten.
Det är tolv år sedan Grease spelades i
Stockholm förra gången, även då med Pernilla Wahlgren i huvudrollen som
Sandy.
Många har påpekat att Pernilla Wahlgren är några år äldre än sin rollfigur
Sandy, men hon är intressantare än de flesta andra på scenen.
Musikalen har en knappt avläsbar handling. Sandy har en sommarromans med
Danny (Rennie Mirro). Till hösten när de börjar på samma skola, avvisas hon
av Danny. När Sandy förändrar sig, blir tuffare, skaffar sig sexigare kläder
och hårdare make up, ser han henne igen och de blir ett par.
Budskapet är
glasklart, om en flicka vill ha en pojkvän måste hon anpassa sitt utseende
och sin personlighet efter manssamhällets krav. Och det budskapet är inte
kul alls.
Men det hjälper inte att hetsa upp sig och bli arg, föreställningen är ändå
otroligt långtråkig och seg att titta på. Lite omväxling blir det när anden
i flaskan (Peter Öberg) kommer inflygande på en matta.
En annan rollfigur
med drag i är rektorn Lynch, spelad av Monica Einarson. Och Malena Laszlos
Rizzo väcker uppseende med sin elakhet.
Genomgående är skådespeleriet, i den mån det går att tala om något sådant,
en orgie i 1950-talsklichéer.
Koreografins överförfinade jitterbug med inslag av avancerad akrobatik ger
inte den riktiga råa vulgära rock’n roll-känslan som filmen faktiskt har och
som gör den uthärdlig.
Föreställningen är osexig och saknar magkänsla. Men
sång- och dansnumren är välgjorda och det är kul att höra låtarna.
Lars-Åke
Wilhelmssons vackra kostymer är också ett glädjeämne.

Karin Kämsby

Fler Föreställningar

Annonser