Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Söndag 27 september 2020

Dansen om den hårda nöten

2004-12-12

Fakta:

Namn: The Hard Nut
Koreografi: Mark Morris
Författare: E.T.A. Hoffmann
Musik: Tjajkovskij
Ensemble: Mark Morris Dance Group
Plats: Sadler's Wells, London
» http://www.danceumbrella.co.uk

Mark Morris’ The Hard Nut är en eminent modern tolkning av den gamla
historien om Nötknäpparen och Muskungen.
Det har blivit dags igen för Nötknäpparen. Inte bara här hemma, men också
världen över i i all världens olika versioner. En av de mest geniala
moderna
utgåvorna har just spelats på Sadler’s Wells i London, där amerikanska
Mark Morris Dance Group för första gången gästade den engelska huvudstaden
med Mark Morris The Hard Nut från 1991.
Det är en fantastiskt fräck,
rolig,
raffinerad och bizarr svart-vit popart-liknande tecknade-serier-scenografi
fylld med på alla möjliga sätt och vis färgrika personligheter.
Med titeln The Hard Nut hänsyftar Mark Morris direkt på Äventyret om den
hårda nöten som ingår i E.T.A. Hoffmanns berättelse om Nötknäpparen och
muskungen
från 1817. Hoffmans berättelse är också utgångspunkten för den
ursprungliga baletten Nötknäpparen från 1892 och de många versioner som har
dykt upp sen dess.
Men där de flesta versioner slutar oförändrade i Hoffmans berättelse i
barnsliga fantasier och det trivsamma borgerliga hemmet, gräver Morris i
den
ursprungliga berättelsens många olika lager och sätter ytterst elegant
fokus
på sexualiteten och utvecklingen från barn till vuxen hos flickan Marie,
som
i den klassiska baletten heter Klara.
Maries trinda mor blir hos Morris dansad av den manlige dansaren John
Heginbotham, i likhet med familjens käcka banrnflicka som hela
föreställningen igenom trippar runt på tåspetsarna, och gestaltas
enastående
skickligt av den manlige dansaren Kraig Patterson. Och enbart dessa
dragroller tillför självklart relationerna mellan familjemedlemmarna en
extra dimension.
Stämningen är lössläppt redan i vid den inledande julfesten i 1960-talsstil
med flickor i minikjolar och män som liknar Jimi Hendrix.
Den karismatiske 48-årige Mark Morris är själv med på scenen som en av de
väl förfriskade julgästerna, som rör sig från polka till fri discodans till
Tjajkovskijs oirginalmusik.
Och det intressantaste är att Morris moderna koreografiska språk, som är
gjort med utsökt musikalitet, faktiskt skärper sinnena inför Tjajkovskijs
uppfinningsrika och klangliga partitur. Det gäller också Snöflingornas vals
i slutet av första akten, där manliga och kvinnliga dansare i
unisexkostymer, virvlar iväg över scenen, medan de kastar snäflingor
omkring
sig, vackert ackompagnerat av Royal Ballet Sinfonia och New London
Children’s Choir i orkersterdiket under ledning av Robert Cole.
Hos Morris är det inte möss, utan råttor på scenen – både mekaniska med
lysande röda ögon och utklädda dansare. Och när Maries älskade
Nötknäppardocka förvandlas till en ung man, styrs denne in i en följsam pas
de deux med hennes onkel, Dosselmeier, som ju är den som har givit henne
Nötknäpparen. Samma pas de deux som den mognade Marie senare – efter att ha
genomlevt äventyret med den hårda nöten – dansar med Dosselmeiers nevö, som
är den ende unge mannen som kan knäcka den hårda nöten.
Kärleken mellan Marie och den unge Dosselmeier beseglas hos Morris med ett
ytterst humoristiskt divertissement av spansk, kinesisk, rysk, fransk samt
en en tämligen politiskt inkorrekt arabisk dans, där de slöjklädda
personerna med stora solglasögon knäböjer i bedjande rörelser, som har
starka sexuella undertoner. Och i den berömda flotta blomstervalsen får man
i Morris koreografi associationer till Mapplethorpes mest potenta
blomsterfotos.
Trots 13 år på nacken verkar The Hard Nutfortfarande som en sprudlande
frisk
uttolkning av den gamla Nötknäpparhistorien, och publiken på Sadler’s Wells
var helt begeistrad över det amerikanska gästspelet och det duktiga
kompaniet.

Vibeke Wern

Fler Föreställningar

Annonser