Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Torsdag 01 oktober 2020

Symfoniskt dansprojekt

2004-12-07

Fakta:

Namn: Skymningen
Koreografi: Susanne Jaresand
Musik: Allan Pettersson m. fl.
Ensemble: Dirigent Staffan Larson, Solister Anna Lindal och Jonny AxelssonSymfoniorkestern vid NorrlandsOperan
Plats: Norrlandsoperan
» http://www.norrlandsoperan.se

Ett av NorrlandsOperans mål är att minst en gång per år presentera en
samproduktion i den nutida dansens anda mellan en koreograf med dansare och
Symfoniorkestern.
I år inledde Symfoniorkestern ett samarbete med
koreografen Susanne Jaresand. Verket Skymningen blev frukten av denna
scenkonstnärliga mötespunkt.
Jaresand fick friheten att välja både musik och dirigent. Staffan Larson
tillfrågades att dirigera Symfoniorkestern. Musikurvalet bestod av Iannis
Xenakis Psappha För Slagverkare uttolkad av solisten Jonny Axelsson
och Alban Bergs Violinkonsert Till minnet av en ängel med
symfoniorkestern och Anna Lindal som solist.
Slutligen framförde
Symfoniorkestern Allan Petterssons Symfoni nr 7.
I sin introduktion till föreställningen beskriver Jaresand tanken bakom
programmets uppdelning. För kvällen började inte med det gemensamma
uppträdandet direkt utan inleddes på teatern där publiken fick lyssna till
Psappha för slagverkare och violinkonserten Till minnet av en ängel. Dessa
musikaliska framträdanden fanns med som en förberedande akt för att skärpa publikens lyssnande inför mötet mellan Symfoniorkestern och koreografin.
Den musik som Skymningen spinner runt är Allan Petterssons Symfoni nr 7.
Detta är ett stycke som använts många gånger i dans, teater och massmediala
sammanhang genom åren. Musiken bygger på ett emotionellt kontrastspel mellan
det enkla och harmoniska och det dissonanta oroliga och har därför fungerat
bra när man vill framhäva kontraster.
Jaresands koreografi närmar sig Pettersons sjunde symfoni från ett annat
håll. Där man tidigare har börjat i ett berättande utgår Jaresand från
musiken.
I programbladet skriver hon om sina tankar i mötet med Allan
Petterssons musik och förklarar att att hon ”upplever en slags skymning i
musiken som ett mellanrum, en tomhet, nakenhet, inför jaget och alltet. Från
ljus till mörker; rummet emellan; livet.”
I Skymningen, liksom resterande verk, är Jaresands musikaliska och
rythmspecialiserade bakgrund påtaglig. Hon säger att hon utgår från
partituret och lyssnar sig fram till rörelsen för att försöka hitta ett eget
stycke dans i musikstycket. Utifrån betraktat resulterar detta arbetssätt i
mönsterbildningar, upprepningar och taktbyten.
Dansarna rör sig i olika
grupperingar som löser upp sig, hakar i och stöter ifrån.
Man jobbar lågt på
golvet i rullande rörelser och man sträcker upp mot tak och ut mot sidytor,
ibland hastigt, ibland långsamt, ryckigt och finstämt om vartannat.
Jaresand framhåller att det finns tre hållningar inom den moderna dansen,
episkt berättande, bild/ stämning och musik/rytm. Någon av de tre har
företräde i en bestämd koreografs arbete även om de andra alltid finns
närvarande samtidigt. Musik/rytm är Jaresands särdrag.
Riktigt spännande i Jaresands koreografi blir det när de andra hållningarna skymtar
fram i musik/rythmgrunden. T ex i den sekvens där alla de kvinnliga dansarna
ligger i en rad på rygg med armarna sträckta uppåt och utåt. De två manliga
dansarna rör sig i en duett mot kvinnorna, som i samma veva tar ner sina
armar och på så sätt stöter bort männen. Det finns ett episkt frö här.
Bild/stämning skapas ypperligt i kostym och ljus. Alla dansarna har på sig
grå omlottkjol med vita underkjolar. Upptil har kvinnorna livstycken och
männen är barbröstade. När dansarna rör på sig i yviga mönster skapar
kjolarnas utbredning en läcker effekt. Ljusets spridning och ton följer
noggrannt alla känslolägen och förstärker både musik och dans.
Tack vare
sina visuellt kreativa medarbetare får Jaresand en bildlig dimension i sin
koreografi, något som man inte bör underskatta.
Jag anser att Jaresand lyckas med det hon förutsätter sig att göra. Trots
att musiken i första akten, kalkylerande, atonal, är lite väl bunden för min
personliga smak ger den mig en försmak och öppnar mina sinnen inför det
huvudnummer där symfonisk musik fullt ut möter nutida dans i Skymningen. För
det är i Skymningen som kvällens höjdpunkt nås.
NorrlandOperans initiativ
till detta möte är ett mycket gott sådant, tänk bara att man kunde samla så
många suveräna konstnärer i ett samarbete av det här slaget.

Ann Tomic

Fler Föreställningar

Annonser