Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Torsdag 26 november 2020

Färgskimrande allkonstverk

2004-11-16

Fakta:

Namn: Ett bländverk
Koreografi: Ingrid Olterman
Musik: Sten Sandell
Ensemble: Dans: Anna Källblad, Ingrid Olterman, Bildspel: Inger ArvidssonScenografi: Lars ArvidssonKostym: Ingrid OltermanLjusdesign: Lars Liljegren
Plats: BildMuseet i Umeå

Ett bländverk är ett dansstycke som i det skapande ögonblicket låter
många olika konstnärskap sammanstråla.
Det hela framförs i en av utställningssalarna på
Bildmuseet i Umeå, med verk av Maya Eizin Öijer på de omgivande väggarna.
I rummet
med Öijers skapelser rör sig två dansare. Därtill sitter Sten Sandell vid
ett mixerbord och styr musiken, Inger Arvidsson dirigerar ett bildspel med
hjälp av en mängd diaprojektorer och Lars Liljegren håller i sin ljusdesign.
Man skulle kunna säga att samarbetet mellan de olika konstnärerna på sitt
sätt blir ett typ av bländverk.
Det står en tältliknande struktur på scengolvet. På tältets ena vägg
projeceras Inger Arvidssons bildspel. Här sprakar det av färger och motiv
som går in i samt över och under varandra. Arvidsson bearbetar bilder genom att
lägga två eller flera på varandra, genom att klippa och klistra, men
framförallt genom färgsättning, vilket ger bilderna en känsla av lyster och
magi. De flesta av bilderna föreställer föremål och lanskap i en
naturkontext, blommor, stenar, sjöar och skogar.
Men det finns också bilder som direkt anknyter till dansstycket. Det
finns tex. en bild som föreställer en kvinna inlindad i vitt bomullstyg. Den
här bilden uppstår sedan på scenen i gestaltning av en av dansarna.
Själva koreografin börjar dock med den andra kvinnan.
Iförd en genomskinlig
jacka i plast med vita kläder under ligger en kvinna inne i tältet.
Hon
ändrar ställning, vrider och vänder sig alltmedan bildspelet pågår på
tältets ena vägg. Hennes jacka prasslar. Så träder den lindade kvinnan in.
Hon rör sig meditativt till en början, drar upp tygerna som om hon går
genom vatten.
Kvinnan i tältet har vaknat och vill ut. Liksom en nattfjäril
stöter hon mot tältets vägg.
De två dansarna är inledningsvis tydligt åtskilda och dansar var för sig.
Under loppet av koreografin förs de allt närmare varandra. Kvinnorna tar av sig det
särskiljande, i det ena fallet prasseljackan och i det andra lindetyget och
har nu identiska kostymer i vita byxor, linne och glansig topp.
Mot slutet
av stycket går de två mer och mer upp i varandra och deras hittills
abstrakta och hastiga rörelser förenas i en orolig sömn, som i sin tur
mynnar ut i att de vaknar i samklang och hittar sitt lugn.
Lars Liljegrens ljusdesign söker att skapa olika typer av bländningar och
förutom vanligt scenljus i form av spotlights använder han sig också av
ljusrör som han monterat upp på bakväggen samt av det vanliga takljuset som
han tänder och släcker.
Det musikkollage som Sten Sandell tillför Ett bländverk är ytterliggare ett
intressant inslag. Ljud av alla de slag kombineras: klockor, tågvisslor,
toner från instrument, arbetsljud, gnissel, skrap och vatten som porlar.
Arrangemanget får mig att tänka på alla de ljud som samlas upp där ute i
etern. Jag kommer också att tänka på Per Olof Enquists Himlaharpa.
Ett bländverk är originellt, det är konst i konsten eller konst i samklang med annan konst.
Det är dessutom viktigt med kreativa samarbeten mellan konstnärer som bygger
på en gemensam idé. De olika delinslagen bakom idén hade i och
för sig kunnat ha en ännu tydligare sammankoppling för att helt och fullt nå
ut med bländningsförsöket. Men tillräckligt bländad av glansen blir man, för
att förtrollas av alla färger, ljud och rörelser som den vita synvillan
uppstår ur.

Recensionen är tidigare publicerad i Västerbottens-Kurriren den 16/11.

Ann Tomic

Fler Föreställningar

Annonser