Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Lördag 26 september 2020

En stund i Västanå

2004-11-08

Fakta:

Namn: Din stund på Jorden
Koreografi: Leif Stinnerbom
Plats: Stockholms stadsteater
» http://www.stadsteatern.stockholm.se

Vilhelm Mobergs Din stund på jorden är ett bistert bokslut över livet.
Författaren Moberg och romanens Albert Carlsson, är två sidor av samma jag.
Albert var en smålänning, som utvandrade till det stora landet i Väster, och
aldrig blev tillfreds. Ingenstans var han hemma. Om han längtade hem var det
inte till sitt land, utan till barndomens lekar och gemenskap med storebror
Sigfrid. När han vid ett Sverigebesök slår armarna om en enbuske, får han
bara arga stick tillbaka.

Mobergs långa arbete med svenskars utvandring till USA blev som en
spegelbild av hans eget främlingsskap i ett land av lydnad och försagdhet,
knuten kyla och tung skuld.

Susanne Marko har dramatiserat Mobergs roman, så att den kan spelas på
”västanåiska”, översatt den till bilder och brokiga blad, som Leif
Stinnerbom regisserat som hemma på Västanå teater. Berättandet slitsas i
strimlor av Magnus Stinnerboms musik, folkmusikbaserad gungar den i polska,
kvider på durspel, mullrar i trummor. Ofta är den fantastisk, men
illustrerar och stöttar, men skapar inte den grundläggande och pulserande
rytm som brukar genomsyra hela spelet i Västanå.

Västanåiska blir inte så lätt stadsteaterns språk – lite för många rör sig
valhänt och tvekar att vila i det dansade steget. Men av och till dras hela
den stora ensemblen, med änglastatister och allt, med i en härligt
övergripande rörelse som lyfter spelet till korstygnsbonad och vallåt,
oljetryck och kistbrev. Inte alltid; omtagelser och bekräftelser segar och
tynger.

Magiska ögonblick gnistrar till när Ingvar Hirdwall som gamle Albert och
Tobias Hjelm som unge Albert delar på sin roll, spelar bredvid varandra
ibland, avlöser ibland. Teater som så leker så lätt med spelets möjligheter
blir en kick för betraktaren, som bjuds in att skapa med, lägga till och dra
ifrån.

Ingvar Hirdwall är navet i berättelsen; kompakt, laddad med lågmäld energi.
Inte ett danssteg av hans fot! Ren teater, klar bild: den svenske mannen
sedd som en enbuske bort i backen.

Recensionen är tidigare publicerad i Expressen den 6 november.

Margareta Sörenson

Fler Föreställningar

Annonser