Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Söndag 27 september 2020

Berikande spännvid

2004-10-27

Fakta:

Namn: Stopgap
Koreografi: Adam Benjamin, Filip van Huffel och Bettina Strickler
Ensemble: Konstnärlig ledare: Vicki Balaam Dansare: Lucy Bennett, Laura Jones, Chris Pavia, Dan Watson
Plats: Black Box NorrlandsOperan
» http://www.norrlandsoperan.se

En av det brittiska danskompaniet Stopgap´s centrala tankegångar är att
människors olikheter är berikande. I ett forum som dansen ges olikheterna ny
och positiv mening. Ideén om integration utgår således från att fysiska,
psykologiska och sociala barriärer kan övervinnas.
Gruppen består av fyra dansare som alla har sina olikheter. Två är personer
utan funktionshinder och två är personer med funktionshinder. De är två män
och två kvinnor, varav en har Dawns syndrom och en är rullstolsburen.

På Norrlandsoperan i Umeå gavs Dancer’s syndrom koreograferad av Adam
Benjamin, vilken är en av den integrerade dansens förgrundsgestalter, Corpus
koreograferad av Filip van Huffel och slutligen Thank you for the eggs av
Bettina Strickler.
Hur dansare kontrollerar och utmanar varandra under arbetsgången är något
som näppeligen syns i en dansföreställning. Dancer’s syndrom är en
koreografi som i föreställningssituationen visar sekvenser från en
repetionssituation för att därigenom framhäva hur de olika dansaktörerna
styr och ställer inom gruppen. Dansarna tillrättavisar varandra på scenen,
danstekniskt och verbalt. Snart har kontrollbehovet gått så långt att
dansarna också börjar lägga sig i hur den konstnärliga ledaren Vicki Balaam
sköter deras musik.
Men det som berör i Dancer’s syndrom är den tyngdlöshet som ljusanvändningen
framhäver hos dansarna. Alldeles i slutet av koreografin riktas en liten
stråle ljus mot två av dansarna, för att i nästa sekvens riktas från andra
sidan på de andra två. Det tunna gula ljuset belyser endast bitar av deras
kroppar, något som gör att dessa delar glittrar av ljus och rörelse medan
resten slukas upp av mörkret. Jag kommer att tänka på den selektiva
perceptionen, att man väljer vad man vill se hos en medmänniska. Det är
armrörelserna som jag fäster mig vid, likt fågelns vingrörelse lyfter
dansarna och gör sig fria från kroppen.
Corpus börjar och slutar med recitationen “One more useless body, two and a
half reason to stay in bed, three, four, five resolutions, six degrees of
seperation, bring me back to you”.
Kostymerna sprakar och alla de fyra
dansarna har sin knalliga färg – lila, grön, orange respektive gul. Ömsom
råder det febril aktivitet på scenen där danskropparna är noggrant
uppsträckta och ömsom böjer de sig andfått över för att snabbt återhämta sig
innan tempot återigen trissas upp.
I vissa partier visslar dansarna, vilket
får publiken att brista ut i skratt. Koreografin framstår som en varmt
uppriktig och humoristisk kommentar till hur vi människor i väst stressar på
genom livet och sällan eller aldrig lyssnar till vad våra kroppar har att
säga oss.
Thank you for the eggs har en rakt igenom skämtsam ton och utgår från
spänningen mellan skuggdans bakom en skärm och kortare scener framför den.
Skuggdansen leker med skenbilder och förvrängningar. Framför skärmen trollar
en prima ballerina fram ägg ur sin kjol. Vi får se en slapstickepisod och en
gruppkoreografi där allt går fel och blir trassligare alltmedan
det påklistrade leendet måste hållas på plats.
Koreografin avslutas med ett
överdrivet mimnummer där den mimande dansaren börjar haka upp sig likt en LP
skiva som hackar fram och tillbaka. Det är en koreografi som handlar om
illusionsmakeri och fungerar som en metakommentar till showbusiness i stort.
Stopgap gör rolig, innovativ och engagerande dans. Deras främsta förtjänst
ligger dock i att de ruckar på normerna för danspraxis. Det är förunderligt
befriande att få sina fördomar skingrade. Det här är fyra dansare som gör
högklassig danskonst, inget annat. Men vidden av Stopgap´s storslagenhet
insåg jag först när jag bevittnade hur Umeå publiken nästan tvingade ut
gruppen på scenen för ännu en ovation efter det att blommorna delats ut. Ett
tycke hade onekligen uppstått.
Under Stopgap´s Sverigeturné till Umeå, Skellefteå, Lycksele och
Vilhelmina, mellan 18-26 oktober gav gruppen en offentlig föreställning på
varje ort, samt gav skolföreställningar och ett stort antal workshops.
En del av gruppens workshops är renodlade grupper, men många är arrangerade
i Stopgap´s anda och blandar särskoleelever, danselever och personal i olika
spretande kombinationer. De handlar främst om modern nutida dans, något som
människor med funktionshinder sällan erbjuds.
I Umeå finns visserligen dansterapi, berättar vikarierande danskonsulenten
Jenny Lindberg, som är eldsjälen bakom StopGaps Norrlandsturné. Däremot vet
hon med säkerhet att det inte finns några dansklasser att ta, särskiljande
eller integrerade om man är en person med funktionshinder i Västerbotten
idag.
Här finns det med andra ord ett stort utrymme för förbättring. Hur
tidigt som många unga människor med funktionshinder förtränger sin önskan
att dansa är en fråga som Jenny Lindberg ofta har ställt sig. Så blir det
lätt när det varken finns förebilder eller möjlighet att prova på.
En viktig målgrupp för StopGaps workshops är människor som aldrig har dansat
förut, t ex för att de fördomsfullt ansetts som okapabla, men som skulle
vilja testa.
Valet att fortsätta träna dans är steg nummer två.
Det som
Stopgap gör i sina föreställningar är steg nummer tre, professionell dans,
dit det tar år av träning innan man når oavsett om man är dansare med eller
utan funktionshinder.

Ann Tomic

Fler Föreställningar

Annonser