Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Fredag 04 december 2020

Cullbergbaletten älskas i San Francisco

2004-10-25

Cullbergbaletten har gjort det igen: jättesuccé i San Francisco.
Det har
gått ett par år sedan kompaniet senast gästade Yerba Buena Center for the
Arts, stadens populära kulturhus. Då fyllde de salongerna med sitt gästspel
av Mats Eks egensinniga version av Svansjön.
En och annan rynkad nos sågs i samband med den föreställningen men de som
räknades bland tyckarna visste att de ville se mer av Cullbergbaletten.
Inte minst var arrangören, San Francisco Performances, ute efter Solo för
två
.
Organisationens utsända såg det verket under ett besök i Stockholm 2001
och blev hjälplöst förälskad. Jag vet, för jag var där. Och nu bjöds alltså
på Solo för två, dessutom En slags och Out of Breath. Och kritikerna
jublade, ikapp med större delen av den professionella dansvärld som infunnit
sig i aldrig tidigare skådad omfattning till premiären.
San Francisco Chronicles recensent Rachel Howard är lyrisk över Solo för två
och tycker mycket om En slags, båda av Mats Ek. Hon skriver att hans geni
får full utdelning i dessa verk, när han inte behöver knö in sig i någon
vridning av en klassiker. Hon var väl inte odelat förtjust i hans version av
Svansjön.Om Johan Ingers Out of Breath har hon en del vänliga ord men också
en rad invändningar. Hon tycker dock att man får ha överseende med verket
eftersom Inger var så pass ung när han gjorde det. Han har gott om tid att
mogna, avslutar hon sin hyllande recension.
Allan Ulrich, en riktig danskritikerräv, skriver numera för Voice of Dance
och lyfter istället fram just Johan Ingers Out of Breath. Han är rätt tagen
av hela föreställningen som han hävdar är det mest uppfriskande som hänt
under hela säsongen.
Positiva recensioner är guld värda, inte minst för Sveriges internationella
goodwill. Än viktigare i just det här sammanhanget var kanske ändå att så
många från den amerikanska dansvärlden fick tillfälle att se
Cullbergbaletten, igen eller för första gången. Det är så man bygger ett
rykte, det är så man får chansen att komma till helt nya scener i USA.
Att premiären alls blev av, kan man tacka rådiga medarbetare på det svenska
honorära generalkonsulatet i San Francisco för. Dekor och kostym hade
fastnat i någon järnvägsvagn och kom loss i tid efter skickligt fotarbete
från konsulatet.
Och inget gästspel hade blivit av utan de sponsorpengar som
San Francisco Performances och genralkonsuln själv, Barbro Osher, lyckades
ragga fram för att bekosta det hela. Från svenskt håll kom knappt 10 % av de
pengar som gästspelet kostade.

Nancy Westman

Fler Nyheter

Annonser