Plats för kvinnligt

Köpenhamnarna får se 8IQ! utropar ett pressmeddelande från den danska huvudstaden. Två oberoende privata donatorer har beslutat köpa tre kvällar på Dansescenen med Granhøj Dans föreställning och skänka biljetterna till
publiken, enkom för att 8IQ ska visas i Köpenhamn. En kväll står jubilerande Wilhelm Hansenfonden för. Den andre donatorn är en anonym affärsman från Aarhus, där Granhøj Dans har sin hemmascen.
Han ringde koreografen Palle
Granhøj och erbjöd sig köpa två föreställningar åt köpenhamnarna. Sånt kan
nog bara hända i Danmark.
Men så är Granhøj Dans en kvalitetsmärkt vitaminleverantör, inte bara i
Danmark. Alltsedan kompaniet startade 1990 har det genom flitigt turnerande
delat ut injektioner av nutida dans runt om i världen.
Och 8IQ – no woman no cry förtjänar all
spridning. Det var ett tag sedan jag blev så uppiggad av en
dansföreställning.
Palle Granhøj arbetar med en teknik han kallar obstruction. Dansarna får
arbeta med olika slags motstånd, det fördjupar och definierar både dem och
rörelserna.
Mot den bakgrunden är upplägget för 8IQ logiskt. Granhøj manar
med sitt manliga motstånd fram kvinnorna. Men på deras egna villkor.
Att
verket vuxit fram i nära samarbete mellan koreograf och ensemble syns på
resultatet.
Granhøj jobbar gärna i performanceformat, med avslutade scener hellre än en
enda lång linje. Ändå finns en övergripande helhet. Här handlar det om
kvinnor som definierar sitt utrymme.
De börjar med omvänd striptease. Åtta
nakna kroppar i dunklet bakom ett par kandelabrar med levande ljus, klär på
sig.
En bukett damer gör så entré i varierande elegans. Självironin och
humorn spritter.
Efterhand framträder individerna. Anne Eisensee fyller scenen starkt med
vida rörelser och en imponerande röst.
Anne Dahlsgaard öppnar en virrig
filifjonkas hisnande inre liv på vid gavel medan Dorte Petersen effektivt
punkterar kulturens fanbärare och får minst halva salongen att rodna i
mörkret.

Aldrig blir det endimensionellt, 8IQ presenterar sammansatta människor ur
ständigt överraskande vinklar. Dansarna är fullt utrustade med tankar,
rörelser och röster, ibland vigt motsägelsefulla. Det är roligt men inte
flabbigt. Allvaret har sin plats.
Två manliga musiker smyger in som ett skugglikt motstånd. Palle Kloks mjuka
röst fångar upp intima rytmer, Niels Kilele stödjer eller håller emot med
percussion. Men det är kvinnorna som mäter ut scenen.
Ni som missade gästspelet på Pustervik får skylla er själva. Palle Granhøj
och ensemblen har farit vidare till Israel. Chansen att knö er in på de
donerade föreställningarna i Köpenham lär bli minimal. Men missa inte
Granhøj Dans nästa gång de kommer till stan!

Texten är tidigare publicerad i Göteborgs-Posten 13 /10 2004.

Lis Hellström Sveningson