Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Onsdag 23 september 2020

Snubbelfritt i väntan på koreografi

2004-09-13

Fakta:

Namn: Snubbelfri zon 1: F.U.D.G.E.
Ensemble: Dansare ur Göteborgsoperans balett
Plats: Pusterviksteatern
» http://www.opera.se

Snubbelfri zon på Pustervik är en kreativ förstudie som ger inspiration för
både dansare och publik.

Sedan något år går Göteborgs dansscener framåt tillsammans, på bred front.
Publiken som kommit till en dansföreställning blir aktivt upplyst om var och
vad mer det dansas. Det är ett lika enkelt som sympatiskt sätt att visa all
danskonst av olika sorter som faktiskt finns att se i stan.
Ett steg i samma främjande riktning är Snubbelfri zon på Pustervik.
En grupp
ur Göteborgsoperans balett lämnar för en kväll den stora institutionen och
prövar kreativiteten på egna villkor, på en av den fria dansens hemmaarenor.
Öppet inför publik. Gruppen med arton dansare kallar sig F.U.D.G.E. vilket
ska associeras med en välsmakande blandning.
Inför stora projekt görs ofta en förstudie för att testa idéer och metoder.
Snubbelfri zon är att betrakta som en sådan.
En påtaglig roll som motor
spelar Sonny Koroschetz, som inte bara koreograferar – bland annat ett svart
häxmästarsolo – och gör musik, utan även fungerar som tekniker. Det här är i
alla avseenden dansarnas egen kväll.
Somligt av materialet är bärkraftigare än annat. En del kommer inte att leva
vidare. Annat, som Israel Alonis duett A Crust of Bread, vackert dansad av
Inês Nobre och Thomas Zamolo, behöver däremot bara putsas för att fortsätta
att skimra som den pärla den är.
Fernando Melos ensemblestycke Intro/Version
-1
har också utvecklingspotential, inte minst den avslutande Romeo och
Julia-duetten.
Tre improvisationer leker med namnet F.U.D.G.E. Butter börjar som ett nystan
av rörliga kroppar och Chocolate slutar där. Sugar är en rolig övning i
konsten att gå på led. I samtliga blir kvällens övergripande drag av
frigörande övning extra tydligt.
Ojämnheten spelar ingen roll. Meningen är inte att presentera ett
slutgiltigt, elegant resultat, utan att undersöka. För publiken är det ren
skär inspiration att få vara med, att på så nära håll få se dessa konstnärer
i utlämnande arbete, se uttrycksbehovet och människorna bakom de slipade
kroppar som annars framträder på scenen. Den dryga timmen är precis lagom
längd.
Nästa utvecklingsteg för Göteborgsdansen borde rimligtvis vara att släppa in
fria danskonstnärer för att pröva idéer på Göteborgsoperans scener. I väntan
på det kommer en ny Snubbelfri zon på Pustervik den 5 oktober.

Texten är tidigare publicerad i Göteborgs-Posten 9 september 2004.

Lis Hellström Sveningson

Fler Föreställningar

Annonser