Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Söndag 27 september 2020

Göteborg Dans & Teater

2004-08-31

För min del är det sommarens fjärde festival. Figurteater i Kroatien, dansfestival i Kuopio, Finland och en festival för alternativ teater i Ungern. Ingen av dem var fantastisk, å andra sidan är det i alla tre fallen fantastiskt att de kan genomföras trots knappa ekonomiska ramar. Och den lokala publiken kunde se världen komma till dem i form av samtida scenkonst.

Den fjärde festivalen kommer till mig i sommarens sista dagar. Solen skiner somrigt över Göteborg Dans & Teater och lika generöst är festivalens program. Man kan förstås säga att den tioårsjubilerande dansteaterfestivalen satsat på säkra kort. Att en kväll se Les ballets C de la B granska världsläget, tron och människorna och kvällen därpå få möta Carlotta Ikeda vända ut och in på buton – det närmar sig lyx.

Hon är en av butons stora namn, numera bosatt i Frankrike, och härmed river hon i Togué buton i bitar och fogar in dem i ett ramverk av rockmusik. Butodansarens torra, vitsminkade kropp har performerats av andra uttryck. Den franska rockgruppen SPINA dånar om den utfiskade tonfisken, fem tunna butokvinnor slänger sig ur sina stillsamma kimonos och far och flyger som demoner. I slutsekvensen låter Carlotta Ikeda dem låna catwalkens ryckiga gång och signerar en rik kommentar till vår tids exploaterade kvinnokroppar. De magra brösten som knycker till i plötsliga stopp – erotiskt, pornografiskt eller lockande är det absolut inte. Däremot rikt på innebörder och tolkningsmöjligheter i ett vackert verk som inte utmanar västerlänningens tålamod som buton brukar.

Har en av butons drottningar tagit livet av samtidsklassikern buto med detta? Kanske. I alla fall har en nedmontering och ny fas börjat. Det har synts en tid också hos de svenska butokonstnärer som går vidare på nya vägar, som Su-En eller Carmen Olsson.

Det enda bestående är förändringen. Den festival som optimistiskt fick namnet Dans & Teater för tio år sedan innehåller numera mest dans. Men då menar vi förstås dans i dagens användning av ordet: som ett samlingsbegrepp för all slags scenkonst som inte är ”vanlig” teater. Och hur ofta innehåller inte vanlig teater idag dans? Eller element från performance, ljus- och skuggspel?

Vad uppsättningar som C de la B‚s Foi eller Togué kallas har – naturligtvis – ingen betydelse. En stor och nyfiken publik har hittat till dansen, för totalupplevelsens skull. Press och myndigheter, administratörer och marknadsförare fortsätter att sortera i gamla lådor: dans här, teater där, musikteater för sig. Nycirkus, hm. Var ska vi ta och lägga det?

Efter ett kvarts sekel av alltmer total scenkonst är det dags att låta begreppen hänga med verkligheten.

Artikeln är tidigare publicerad i Expressen 25/8.

Margareta Sörenson

Fler Nyheter

Annonser