Sommardans med skiftande publik
Sommaren blev sen i år – men när det står skrivet Sommarbalett i huvet på
Alexander Kølpin och på motsvarande vis Copenhagen Summerdance‚ i huvet på Tim Rushton
så har kvällarna hunnit bli ljumma som en varm schal om skuldrorna.
Kølpin har flyttet
sin dansteater, som under flera säsonger hållit till i det arkitektoniskt så
vackra Landbohøjskolegård på Frederiksberg till en annan underbar byggnad,
Arne Jacobsens Bellevueteater vid skogen och stranden i Klampenborg. För om
det trots allt skulle regna…Och Tim Rushton har försäkrat sig om det allra
bästa rum utomhus som man kan tänka sig med fantastisk akustik och romersk
stramhet i Politigården, alldeles i närheten av Köpenhamns Tivoli.
Det blir
alltså extra bonus för åskådaren: Dansk nyklassicism i andraupplaga från
början av det 20:e seklet samt funktionalismens vita drömby nere vid
Bellevue strand. Det är absolut ett värde i sig, att man när man går och ser
en dansföreställning i så fantastiska omgivningar som Bellevue-teatret og
Politigården.
För övrigt är det stor skillnad mellan sättet att marknadsföra de båda olika
föreställningarna: Kølpin snobbar till det hela med jet set publik med
kronprinsparet i spetsen som defilerar förbi papparazzi-kamerorna, mens
Rushton generöst bjuder in alla på bägge sidor om Öresund helt gratis. Till
Kølpins fördel talar några absolut fantastiska solister, till nackdel att
scenen är så liten, att den knappt kan ge plats åt två grand Jetés.
På
plussiden hos Rushton finns den goda idén att för en gångs skull få till en
nordisk dansafton med deltagare från Nationalbaletten i Oslo, från
GöteborgsOperans balett och från Nyt Dansk Danseteater. På minussidan finns
det faktum att programmet blev altför likriktat: Det blev för mycket av
abstrakta rörelser runt av kvinnor och män, stolar, väntan och snygga
vändningar.
Vad stannar i minner från de båda olika föreställningarna: Ur
Kølpins produktion: Moses Pendletons koreografi Tuu: en härlig
skridskodans-artad sving runt med en kvinna, utförd av de läckra dansarna
Tiziana Fracchiola och Pi Keohavong. Johan Holten och Thomas Lunds forsök
till uppdatering av August Bournonvilles Napoli var däremot bara delvis
lyckad. Flotta var videoprojektionerne med Morten Eggert som havsmonster,
som flög från den ena skärmen till den andra och Gudrun Bojesen, som
drunknade med stil, likt en figur från Gustav Klimts förlorade
Universitetsutsmyckning i Wien. Själva upptakten var däremot verkligen
knasig med Bellevue Strandbads Arne Jacobsen-livredder-utkikstorn och det
idylliska Öresund samt den klichébild av Gennaro, som Alexander Kølpin själv
stod för: I det läget saknades helt och hållet regi!
Det var heller inte
juste mot Gudrun Bojesen att låta henne agera naken (endast iförd
underkläder) mitt i videofilmernas elegans, hon verkade vara väldigt
nedstämd at det hela och blandnigen av bild och människa blev tilltrasslad.
Man minns Otto och Jiri Bubenicek för att de är så vackra att titta på, men
att de har roller att spela märks inte utan det blir istället till
levandegjorda Hennes & Mauritz-reklamaffischer.
Sommarbaletten i Klampenborg
känner stor ångest inför sin zappar-vana publik: Uppenbarligen anser inte
Kølpin att de står ut med mer än tio minuter åt gången. Man saknade det
lätta, underhållande och eleganta handlag som Aleksej Ratmanskij tillförde
tidigare, när han medverkade i Sommarbaletten, innan han började på
Bolsjojbaletten. Till exempel när det gäller flygarbaletten med de
gestikulerande stewardesses. Den kunde gott förtjäna ett da capo hos Kølpin
till nästa år.
Vad kommer man ihåg av Tim Rushtons Sommardans?: Återsynen av
den tjusiga baletten Nomad‚ av Rushton själv, en rimlig version av
Balanchines Agon‚ en ljudanläggning som var lite för hög och för ett
utnyttjande av Johan Sebastian Bach, som koreografin inte kunde leva upp
till, varken hos Nicolo Fontes Left Unsaid eller i Rushtons egna verk
Triplex‚ men det hela gav en god helhetsupplevelse med arkitekturen och de
sympatiska nordiska dansarna. Musiken var tillräckligt bra, även om man
skulle kunna drömma om att Rushton hade haft några millioner till att
spendera på en levande orkester.
Det var stjärnskott på Vår Herres himmel på
den stora Politigårds-himlen, så kanske att Tim Rushtom kunde önska sig
detta till nästa gång. I varje fall måste man tacka honom för det
föredömliga initiativet att låta föreställningen vara gratis! Detta måste
påpekas, eftersom det kanske fanns många i publiken utan danserfarenheter
som fick en upplevelse som gav lust att vilja se mer dans.
Sen bjöd
Copenhagen Summerdance även på gratis workshops den 14 och den 15 august i
Politigården med koreograf, fysioterapeut och gyminstruktör som gärna kunde
vara en återkommande företeelse, som en nordisk dansarträff.
Annars borde
Tim Rushton också försöka programsätta ett lite underhållande verk bland de
vackra abstraktionerna.
Fler Föreställningar
