Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Onsdag 21 oktober 2020

Tidens flykt

2004-08-09

Fakta:

Namn: Tempus fugit
Koreografi: Sidi Larbi Cherkaui
Ensemble: Les Ballets C. de la B.
Plats: Albertslund Musikteater, Köpenhamn
» http://www.lesballetscdela.be

Alain Platels, Les Ballets C. de la B.‚ har alltid skapat dans i
ögonblicket, utan sentimentalitet, och med en känsla för det liv som levs
idag. Det har varit rått, poetiskt och ett riktmärke för de dansare som vill
berätta om nutiden.
Den 5 augusti så kom gruppen till Albertslund
Musikteater och både förtrollade och förförde en mottaglig publik. Såväl
dansare som publik var tårögd vid slutet av den 195 minuter långa
föreställningen. Den gick rakt in i hjärterötterna. Dansen, sången och
musiken i Sidi Larbi Cherkauis föreställning Tempus fugit tiden
flyktar…

Jo, tiden flyr och livet går vidare, människor möts och ljuv musik uppstår.
Eller så uppstår den inte alls.
Scenbilden är enkel, den bakre projektionen
visar mer skog eller skyar, och i scenens bakgrund finns trädstammar att
klättra i, eller att svinga sig i likt apor.
Dansspråket är vidunderligt
naturligt, kroppsligt och musikaliskt – och i vissa saliga stunder är det en
ren fröjd att få uppleva hur dansen genomströmmar kropparna.
Det är så
ovanligt att en moderna dansen ger prov på den berusning som det innebär att
röra armar, ben, solar plexus, ögon – men den totale hängivelsen inför
flödet upplevdes i scenerna i Tempus fugit och det gjordes mycket vackert.
Den ställföreträdande glädjen blir stor när dansarna är så framstående som
de är i denna grupp: Det är som att höra en väldigt bra orkester spela
Hayden: Ren konst och ren naturlighet.
Det var många fina delar i föreställningen som härrörde från olika
stämningslägen och dansformer. Till exempel var det ett väldigt charmerande
indiskt Hare Krishna-indisk dansnummer, som fik oss til att le åt de snabba
ögonrörelserna och snabba fötterna, och det var ett par som dansade en
fantastisk tango, som inte bara följde tätt ihop i de gemensamma stegen och
kring höfterna utan också hängde vid varandras läppar. Kyssarna varade i
oändligheter, men när de slutligen upphörde så föll flickan ihop på golvet.
Då blev hon tvungen att fortsätta vidare med att kyssas, och tangon
fortsatte tills mannen föll i golvet, definitivt.
Nästa partner förkastades
med utsagan: ”Impotent” som följdes av ett längre gräl. Förklaringen stod
att läsa på arabiska och hebreiska i fonden. Det var mycket sång och
recitation, till exempel av en italiensk matrona i regnrock och snörskor,
som skanderade en vers om Karl den Stores hjältar och Salve Regina för
blandad kör. Denna fusionsdans, med tal och sång, praktiseras ju numera
världen över, men sällan med någon större framgång. Dansarna är helt enkelt
sällan bra nog som skådespelare och sångare. Det är dock Les Ballets C. de
la B., till den milda grad! Det är en ren fröjd att höra deras olika röster,
ledsagade av orkesterns cello, slagverk och vokalmusik i olika stilarter,
bland annat arabiska tongångar.
Det fanns många berättelser i framställningen, de flesta var allmänmänskliga
smärre berättelser om den utsatta människan i dagens hårda värld. Inte
farligt och våldsamt, som tidigare har varit fallet hos detta livsnära
kompani, men i hög grad rörande. En flicka med ett bandage över ögat
försöker att ge sex män en blomma, med blir slagen. En ung man vill bli
rockstjärna och måste utfodras med pengar innan han kan kan komma vidare med
sin Michael Jacksonparodi. En apa svingar sig mellan träden och en kvinna
läser en rad som signalerar tillståndet i världen omkring oss: diaspora,
genocid, pederast, nègre, black, pédé, gay). Det är inte irriterande
politiskt korrekt, men det er tankeväckande i positiv bemärkelse.
En dansare
visar ett litet Riverdance-nummer och går länge på tå, mens andra snurrar
som dervisher. Til slut rör sig alla männen runt trädstammarna i en otroligt
vacker scen, alltmedan de sjunger – och föreställningen är förlöst.
Den var
inte för långrandig eller pedagogisk, den gav prov på danskonst i form av
det universella språk man alltid talar om man sällan låter sig beröras av
konstnärlig dans på scenen. Just den här föreställningen borde varenda
dansstudent få tillfälle att se se för att fö kännedom om hbur mycket en
kropp i rörelse kan uttrycka. Sen var det heller inte fel att de sjöng som
änglar, Les Ballets C. de la B.

Charlotte Christensen

Fler Föreställningar

Annonser