Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Söndag 20 september 2020

Begärets förtärande krafter

2004-05-13

Fakta:

Namn: Den hemmelige ild
Plats: Dansescenen i Köpenhamn
» http://www.livingcreatures.dk

Mötet mellan man och kvinna står i fokus i Camilla Stages nya
dansföreställning Den hemmelige ild som utgör sista delen i hennes trilogi
om människokroppen.
Camilla Stage var själv med i föreställningen år 2002 när hon presenterade
första delen Corpus femininum av sin trilogi Corpus Homini.
Vackert och
måttfullt inledde hon den första delen med att låta fem kvinnliga dansare
utforska kvinnans kropp och kön.
Följande år var det manskroppen som var föremål för en både fysisk och
poetisk undersökning i föreställningen Kroppens Ekko för fem manliga
dansare. Och här upplevde man bland annat det feminina härlett från
trilogins första del som en del av de ekon som den vackra dansen om den
manliga kroppen gav.
Nu har Cammila Stage fört samman man och kvinna i trilogins sista del
Den hemmelige ild, som hade premiär på Dansescenen i Köpenhamn den 23
april.
I ett kraftfullt och skulpturalt formspråk utforskar hon här den kraft och
det begär som utgör förutsättningarna för sammansmältningen av de två
könen.
Ett brännande begär som både är livgivande och förtärande och inte minst
oroväckande, när den förtärande elden drabbar kroppen. Det är individens
längtan efter, men också fruktan för att ge sig hän åt begärets krafter som
utgör brytpunkten i den kroppsdramatiska koreografin.
Det är också
karakteristiskt för Camilla Stage och hennes danskompani Living Creatures
att hon visar upp människan som ett både sårbart och kraftfullt väsen.
Och
den känslomässiga paradoxen mellan att vilja och inte vilja går som en röd
tråd genom pardansen. Kamp och famntag eller omväxlande attraktion och
avvisande karakteriserar dansens väl genomförda rörelsekvaliteter.
Tangons flätande av benen och kroppsattityder utförda med barfota dansare i
enkla svarta dräkter skapar ett fint anslag i föreställningen tillsammans
med Signe Kroghs inledande svart-vita videobilder av dansarnas nakna
kroppar, som effektfullt projicerades på fondens glänsande svarta
plastremsor. Däremot är det en fullständigt överflödig och opoetisk flop
att
vi vid föreställningens avslutning får se dansarna i en tam tangopastisch
där de kvinnliga dansarna svassar omkring i högklackade skor.
Under den en timme långa föreställningen däremellan i mötet mellan man och
kvinna skapar Camilla Stage många vackra skulpturala och känsloladdade
kroppsbilder, inklusive fina lyft av både män och kvinnor. Dessvärre bjuder
också koreografin till Ise Klysners varierade ljydkollage på alltför många
klichéartade bilder och situationer, inte minst i framställningen av den
sexuella samvaron och grupperingarna. Det slår gnistor och glöder om
samvaron mellan Louise Hyun Dahl och Jean Hugues Miredin, och även mellan
Victoria May, Signe Andersen, Philip Schmidt och Jordi Puidefabregas Serra
som är övertygande och tekniskt skickliga dansare.
För att ge publiken möjligheter att återse trilogins tidigare verk och
uppleva hela sammanhanget, framförde Living Creatures vissa dagar under
titeln Corpus Variationer I & II, nya kortversioner av Corpus femininum och
Koppens Ekko denna gång med enbart tre medverkande dansare i varje
föreställning. Det utgjorde en utmärkt bakgrund för att uppleva den sista
delen av trilogin, även om Corpus Variationer I & II inte hade samma pondus
som de ursprungliga verken Corpus Femininum och Kroppens Ekko.
Musikaliskt
fungerade det dock glimrande med John Cages musik spelad live på scenen av
omväxlande den kvinnliga och manliga cellisten Hanna Englund och Nikolaj
Lund.

Vibeke Wern

Fler Föreställningar

Annonser