Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Söndag 27 september 2020

Dansbiennal i Malmö

2004-05-08

Rani Nair, i lika mått svensk och indisk dansar på invigningen av
Dansbiennalen.
Det solo som Kurt Joos sent i sitt liv skapade för
svenskgifta indiska Lilavati, har gått i arv till Rani Nair; hon är också en
av de unga koreografer som är Dansens Hus ”tjej-satsning” i vår.

Dixit Dominus, som solot heter, förenar europeisk modernism och indisk
rörelse till en självklar mix, till Bachs musik – som direktkomponerad. När
dans är så bra och överväldigande behövs inga andra argument för dans, än
att det är bra! Fantastiskt, fantasifullt, fritt i ordets lyckligaste
mening.

Ändå får dansen släpa på sin stämpel av smal, exklusiv, obegriplig,
självbespeglande. En samling anorektiska dårfinkar som målar sig själv blå i
ett hörn? Eller, något mindre smalt: en seg Svansjö av magra balettflickor
som underdånigt sliter hund för drömmen om att få vara huvudsvan någon gång
i framtiden.

Lång utbildning, kort karriär, dåligt betalt – det gäller för dansarna. Ett
slit när det gäller publikarbete, danskonsulenter, stödpengar, regionala
satsningar, utbildningar strategiskt utplacerade för att dansen ska rota sig
från norr till söder. Biennalens många seminarier arbetar sig genom de
flesta aspekter. Dansmedicin, till exempel. Jag lyssnar till den milda
klagolåten om skadorna, om att alltid ha ont någonstans men hör ingen vilja
att förändra utbildningen på djupet. Är det dags att sluta yrkesutbilda
barn, kanske? Eller kan man samtidigt kräva en modern yrkesmänniska som
vågar hävda sin rätt: att inte dansa skadad och göra ont värre?
Varför vågar sångare säga ifrån, när hälsan bromsar, men inte dansarna?

Men hur smalt är smalt, egentligen, när det finns en så stor konstnärlig
bredd att avläsa när branschen samlar sig till biennal. Från buto till
dansteater, dansperformance till installations-och-text-dans. Kulturbro när
Skånes dansteater samverkar med Nyt Dansk Danseteater – en alldeles
glimrande Röd av Örjan Andersson till välvässade Malmösymfoniker och
Sjostakovitj.

Smalt? Tvärtom!

Margareta Sörenson

Artikeln har tidigare publicerats i Expressen den 27 april.

Fler Nyheter

Annonser