Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Lördag 26 september 2020

Imponerande allkonstverk av Lisa Torun

2004-04-22

Fakta:

Namn: Synchrona
Koreografi: Lisa Torun
Plats: Dansstationen/Palladium
» http:// www.turtlekeyarts.org.uk

Genom att fläta samman videoprojektioner, text och livemusik med dans skapar
Lisa Torun en dynamisk visuell klangbotten för sin senaste föreställning
Synchrona som hade urpremiär på Dansstationen/Palladium 26
mars.
Särskilt spännande var det att hon använde scenrummet i sin fulla kapacitet
och lät fondväggens jättelika videoduk utgöra en integrerad del. På detta
sätt förstärktes känslan av rummet som ett continuum.
Oändlighetsperspektivet fick sin förlösande kraft inte minst tack vare Derek
Nesbits välavvägda videoinslag.
I utkanten av detta kinetiskt skulpterade landskap står fyra högtalare, var
och en i sitt hörn. Framför dem ligger lite lite olika udda instrument
utplacerade: en trumpet, ett dragspel, ett munspel och en svart kavaj. Denna
visar sig vara dirigenten-sångerskan Lisa Toruns.
Liksom i hennes tidigare verk Triptych som vi fick se under
fjolårets Dansdagar i Malmö, har musiken en avgörande roll. Den är
komponerad och till stora delar framförd av Torun själv.
Hennes sång fungerar som suggestivt ljudande resonansbotten, ett ömsom
pipigt, ömsom isande men kraftigt vibrerande ljud som nästan sätter
ljuskronorna i rörelse. Någon som satt bakom mig tyckte sig känna armstöden
vibrera.
Suggestion eller vidskepelse! Låt så vara.
Hur som helst, röster och ljudvågr förstärks, avlöser varandra, ebbar
ut…
Ett dragspel blir en bröstkorg, lungor en blåsbälg, en hals en
vibrafon.
Och mot det kanske aningen svårtillgängliga ställs det burleska
och humoristiska.
Föreställningen börjar med videoprojektioner av dansarnas kroppar som
succesivt klipps ner, växer ihop till olika konstellationer av former för
att sekunden efter flyta ihop.
Det mesta känns geomarbetat även om man
ibland tycker att hon fastnar lite i sitt eget grepp. Och visst har hon en
bra idé och den kör hon vidare på.
Möjligen är det en sorts spegling av den tid vi lever i. Det är allt mindre
dans och istället allt möjligt annat.
Men visst känns det experimentellt,
nyskapande och gränsöverskridande. Det är sånt som ger oss möjlighet att
tänka om och finna nya utvecklingsvägar. Synchrona ger oss sådana
möjligheter.
Själva spelplanen består inledningsvis av ett av ljuset begränsat
kvadratiskt område där de fyra dansarna, tre killar och Lisa själv – kämpar
för att komma loss, utan att röra vid varandras kroppar. En kamp för att
hitta ut ur sig själv, kanske en påminnelse till oss om att själva bli lite
mer lyhörda.
Det är mekaniska, nästan tvångsmässiga rörelser av den fyra ensamma
personerna, utan vare sig kontakt med varandra eller omvärlden.
Rummet de
befinner sig i förvrängs av diverse elektroniska ljud och manipulerade
videobilder, alltmedan kroppen blir till ett instrument för andras
uttrycksbehov. Ett rum där till slut allt står på spel, där man turas om att
manövrera och låta sig manövreras i ett inferno av ständigt alltmer
synkroniserade kroppar.
Tunga ekande ljud förstärker känslan av instängdhet
och hot. När skall detta klaustrofobiska tillstånd brytas, undrar vi
alla.
Det är först när samarbetet kommer igång, som den synkroniserade rörelsen
börjar framkalla en livgivande rytm som sätter fart på dansarna och skapar
dynamik i dansen.
Det är ett lekfullt dansspråk, denna gång med bland annat inslag av
cirkusakrobatik.
En av dansarna, Kristian Gottliebsen, är också
cirkusartist och värmde upp tonen med lustiga och lite halsbrytande
inslag.
Nu är det bara att hoppas på att Lisa Torun även i fortsättningen kommer att
återvända till sina hemtrakter.

Se www.turtlekeyarts.org.uk
Eller www.palladium.nu

Ann Jonsson

Fler Föreställningar

Annonser