Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Söndag 27 september 2020

En ny balett till hela världen

2004-04-14

Fakta:

Namn: Anna Karenina
Koreografi: Alexej Ratmanskij
Ensemble: Den Kongelige Ballet
Plats: Det Kongelige Taeter
» http://www.kgl-teater.dk

Glädjen med att läsa Tolstoj ligger i den väldiga bredd som hans romaner har.
Alla människolivets åldrar är representerade, alla sociala, politiska,
ekonomiska och religiösa sammanhang belyses och diskuteras. Livets dåliga
sidor: hyckleri, bigott religiositet, fantasilös byråkrati får också sitt.
Anna Karenina är långtifrån enbart en historia om passionerad kärlek, utan
också en sedesskildring sedd utifrån författarens närapå olympiska höjd.
Naturligtvis kan inte allt detta göras om till en balett i tre akter, varken
i Maja Plisetskajas originalkreation som gjordes 1971 till musik av hennes
man kompositören Rodion Stjedrin eller i Alexeij Ratmanskijs nya balett till
till samma musik, men nerkortad till enbart två akter.
Det skadar emellertid inte att ha läst Tolstojs roman, om man ska kunna
förstå den mest rafinerade delen av det koncentrat som Alexeij Ratmanskij i
samarbete med dramaturgen Martin Tulinius har kokat ner boken till.
Naturligtvis har de fokuserat på det menage a trois som råder mellan Anna
Karenina, hennes man Karenin och den virila officeren Vronskij samt den
olösliga konflikten i Annas liv, mellan att vara mamma och älskarinna. Det
sociala perspektiv mot vilket Tolstoj ser sina huvudpersoner kan inte
åskådliggöras i en balett. Inte heller hela den parallella handling mellan
paret Kitty och Ljovin, som utgör en jämförelse med se två utstötta parias
Anna och Vronskij. Det finns gränser för vad en ickerysk publik kan förmodas
känna till om Tolstojs roman. Kittys förälskelse i Vronskij är dock
medtagen, för i likhet med Romeo ska Vronskij ha en annan kärleksaffär att
att utgå ifrån inför sin stora passion. Gudrun Bojesen gjorde den purunga
flickans förälskelse i den stilige mannen. Hon gestaltade också den
ofattbara förvirringen efter hans tanklösa svek på ett väldigt inkännande
vis. Här fick man en första glimt av den begåvning Ratmanskij har för att
introducera en människa och ett dilemma på några få sekunder.
Koreografen
har själv berättat att han har skruvat upp tempot i förhållande till Maja
Plisetskajas Anna Karenina, för att dagens publik har blivit så mycket
otåligare och snabbare på att fatta en historia. Därför är det blott två
akter, som kan ses som en gåva: Vi har bara en enda paus efter den kyliga
föreningen mellan Anna och Vronskij – så att vi kunde fundera över
detta klimax innan andra aktens fortsättning om alla de av passionen berörda
ingående parter: hustru, älskare, äkta man och barn.
Historien har ett fantastiskt flyt, som inte tappar energi i andra akten.
Men det gäller också att hålla ett öga på alla detaljer i Ratmanskijs
karaktärsteckningar. Han har en subtil förmåga att kondensera väldigt långa
delar av kärleks- och familjeförhållandena. Där har verkligen romanens
riktiga läsare en stor fördel framför dem som exempelvis bara har sett Greta
Garbo på video. Det stora dilemmat som äktenskapet utgör för Anna Karenina,
handlar inte om det syndiga i att vara otrogen, utan i Karenins absoluta
vägran att godta en skilsmässa – och det skildras ganska effektfullt i en
typisk Ratmanskij passage: När Vronskij har kastats av hästen under
kapplöpningen och Anna återigen har blamerat sig och sin äkta man inför hela
Petersburgs societet, ger hon tillbaka sin vigselring till Vronskij. I den
därpå följande scenen, tvingar han henne att sätta på sig ringen igen, och
man förstår vad koreografen vill säga med detta. Ratmanskij är
antydningarnas mästare, utan att han för den skull förlorar tonen i de
större känslomässiga sammanhangen. Han är diskret i den mening att han
undviker paradnummer: här får man ingen chans att applådera efter soli och
pas de deux och det är heller inte någon av dansarna som vänder sig mot
publiken i cirkusaktiga attityder.
Det är balettens själva
elementärpartiklar som uttrycker sorg, glädje, avsky och rädsla. Rörelserna
kan vara avrundade och harmoniska eller kantiga och skärande.
Huvudpersonerna kan röra sig bekvämt inom en begränsad radie eller sträva
efter ett större känslomässigt rum att röra sig i. Vronskij kan segla genom
lyften som en albatross buren av en gynnsam vind, eller vrida sig i tvivel
och självmordstankar.
Anna har det största registret av små och stora steg,
av självständighet och beroende av sin partner, hon sträcker sig efter sina
nya möjligheter och hon kryper helt uppgivet ihop.
Ratmanskij har en begåvning för att använda scenen i hela dess utsträckning.
Där han i sin Nøddeknækker‚ fortfarande var ungdomligt ostyrig, har han nått
en större mänsklig mognad och ett oironiskt sätt att iscensätta den helt
igenom förtärande passionen. Utan att sentimentalisera, för Anna Karenina är
inte någon tårdrypare från Hollywood, utan snarare en bitter demonstration
av att inget kärleksförhållande kan leva vidare utan jordförbindelse. Det är
också samhället som krossar både Karenin, hans hustru och hans hustrus
älskare. Ratmanskij har tagit med något av denna aspekt i sin operascen, där
den desperata och fördömda Anna fryses ut ur den sociala gemenskapen.
Här som i hela baletten gläds man över Rodion Stjedrins musik: orkestern
spelar mot ett bandat citat av Bellinis opera om Romeo och Julia.
Anna Karenina hade premiär på Det Kongelige Teater den andra april med
Marie-Pierre Greve och Mads Blangstrup som Anna och Vronskij och Peter Bo
Bendixen som Karenin. Hon har en fin tragisk utstrålning, men rollen blev
inte helt utfylld, denna första kväll – också genom att Mads Blangstrup inte
är någon engagerad partner. Det är vackert, men ett alltför blodlöst par.
Äkte maken framstod däremot skarpare och mer välfacetterad. Det har säkert
förmodligen också varit paralyserande att dansa både för dronning Margrethe
och hans kongelige højhed Prinsen, hela det fyllda teaterhuset och de ryska
stjärnorna i publiken publiken. Även om Maja Plisetskaja och kompositören
Rodion Stjedrin hade utryckt stor glädje inför baletten, Det Kongelige Kapel
och dirigenten Michael Schønwandts.
I andra lagets föreställning steg den erotiska temperaturen flera
grader i det intensiva spelet mellan Caroline Cavallo och Andrew Bowman, där
han särskilt överraskade som varmblodig officer, samtidigt som Mogens Boesen
var en förträfflig äkta man.
Men det finns ju trots allt gradskillnader i konstens värld och till den
allra högsta nivån är det inte många som når. Det märktes när man vid den
tredje föreställningen fick se Bolsjojs Nina Ananashvili – som ofte har
förgyllt Den Kongelige Ballet i København. Hon bars upp av Kenneth Greve som
en stadig Vronskij. Nina Ananashvili fyllde ut Annas roll i alla dess
aspekter: hon var mor, hustru, älskarinna, förälskad, förtappad,
dödslängtande, trotsig och krossad av olyckståget. Hon levandegjorde
koreografins alla fina nyanser med en medskapande förmåga, som visade på
vilken betydelsefull roll Ratmanskij har skapat för rätt slags kvinna.
Det
är sällsynt att balettrepertoaren i vår tid berikas med ett verkligt
storverk: Alexeij Ratmanskijs Anna Karenina‚ kan se fram emot att få
tillträde till all världens berömda scenen. Men man kan bara hoppas på att
Mikael Melbyes inte följer med, för den förtrycker verkligen det övriga
konstverket. Han har gjort en alltför naturalistisk scenografi, som en serie
fotografier ur National Geographic som videoprojiceras i scenens fond. Man
kör omkring i tsartidens Ryssland och i andra europeiska interiörer. När det
älskande paret mår bra ser vi banala blommande fruktträn. När en häst
störtar ser vi en häst störta på video och när det snöar, så faller det
flingor längs väggarna. Kommer vi till Venedig finns där naturligtvis en
gondol och några polkagrisrandiga pollare samt lite Visconti-citat, och
tåget, det åker naturligtvis runt på scenen, så att vi alla får se hur ett
tåg ser ut. Banalt och vulgärt distraherar denna helt okonstnärliga
scenografi Alexeij Ratmanskijs verk. Men som sagt, den behöver ju inte följa
med i all evighet till alla kontinenter!

Charlotte Christensen

Fler Föreställningar

Annonser