Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Fredag 04 december 2020

Färgstarka familjen Oui

2004-03-26

Fakta:

Namn: Familjen Oui
Koreografi: Nathalie Ruiz
Musik: Kjell Nordeson, John Cage, Musette de France
Ensemble: Älvsborgsteaterns dansensemble
Plats: Vara Konserthus
» http://www.vstd.se

Det drar ett färgglatt sällskap genom Västra Götaland i år. Familjen Oui
lär få barnens skratt att kvillra förtjust, varhelst varietén slår upp sitt
tält.

Än en gång har koreografen Nathalie Ruiz skapat en uppiggande föreställning
för Älvsborgsteaterns dansensemble.
Förra årets form- och färgstarka Niki
inspirerad av konstnären Niki de Saint-Phalle – riktade sig till de äldre
ungdomarna. Nu vänder hon sig till de yngsta med en lika sprakande dans.
Även om stycket spinner en liten historia kring Familjen Oui – med mamma,
pappa och tre döttrar i kringflackande cirkusmiljö – så är det själva
rörelserna som får barnen att spärra upp ögonen och dra efter andan. Det
gäller förresten för oss vuxna med.
I familjen är det mamma som styr. Anna Westberg agerar med pondus och grace
i sin svällande kostym. Jag tror inte hon behöver dela ut så många
instruktioner som på premiären i Vara konserthus, auktoriteten finns hos
henne och föreställningen ändå. Med skälmska avsikter rattar hon runt Hans
Fabian Larssons smidigt kuvade akrobat. Skuggspelet genom tältduken avslöjar
hur barnen kommer till.
De blir tre till antalet, en klassisk samling med
den stolta och vackra storasystern (Ulriqa Fernquist), det kloka och läsande
mellanbarnet (Maria Kananen) och så en busungen till lillsyrra, som förstås
blir allas favorit. Jonna Aaltonen axlar rollen med allt man kan begära:
överraskande krumsprång, utlevande mimik och ett inbjudande samförstånd med
publiken.
Musettedragspelet lägger en vänlig grundton. Föreställningen bygger på
cirkusens manér, emellanåt ställer familjen upp för show med hundar eller
stiliserad karuselldans. Men koreografin utgår framför allt från barnens
leklust., och flickorna kivas rejält, vilket ger dem chans att visa fysiska
finesser.
Lillans skrämda nattliga promenad är en onödigt lång variation i
denna annars charmiga och otvungna dans.

Texten är tidigare publicerad i Göteborgs-Posten 24 mars.

Lis Hellström Sveningson

Fler Föreställningar

Annonser