Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Torsdag 01 oktober 2020

Restaurangshow utan restaurang

2004-03-10

Fakta:

Namn: Tango Emoción
Koreografi: Mora Godoy
Ensemble: Dans: Karina Piazza, Héctor Falcón,Sabrina Veliz, Ruben Veliz, Carla Chiento, Santiago Monticelli, Diego Bros,Sol Alzamora, Paola Jean Jean, Nicolás Cobos. Sång: Guillermo Fernández.
Plats: Savoy, Helsingfors 1/3

Det där med passioner, musik och ögonfröjd
Så fort jag satt mig tillrätta i salongen inser jag att något är fel.
Det
beror inte på att Savoy-teatern i Helsingfors centrum (en stor f..d.
biosalong) nästan är slutsåld. Det är gästspelen ofta efter att de slutade
importera avant-gardistisk scenkonst.
En gång såg jag den världskända norska
gruppen Verdens Teater tillsammans med en handfull andra där. Nu är det
argentinsk tango som gäller. Tango säljer; passioner, musik och vackra
människor.
Jag är förvånad över att inte känna någon i publiken, fastän det är första
kvällen av en veckas gästspel. Jag känner ju inte till alla kretsar, lugnar
jag mig med när ridån öppnas och orkestern Fernando Marzán Quintet inleder.
Soundet är dovt och orkestern spelar passabelt. Snart virvlar tangoparen in
på scen. Smärta eleganta kvinnor och stiliga män. Kvällens stjärnpar Karina
Piazza och Héctor Falcón dyker upp med intrikata virvlar och snärtiga
svängar bland de övriga paren.
Tangons hemlighet ligger i höfterna. Utan rörliga höfter följer inte
fötterna med i de snabba stegen som måste utföras exakt. Falcón är något
äldre och har en otrolig uttrycksförmåga i benen. De verkligt skickliga
tangodansarna hittas i danshallarna i Buenos Aires som frekventeras av en
äldre generation, har man berättat.
Ju längre kvällen lider desto tydligare inser jag var felet ligger och
varför programbyrån som ordnade gästspelet var något förvånad över mitt
intresse. Själv hade jag jag en stark minnesbild av en stram argentinsk
tangoföreställning under Kuopiofestivalen för flera år sedan. Nu satt jag på
en bättre klassens restaurangshow utan restaurang. En i sin genre snitsigt
ihopsydd show med instrumentalmusik, sång, komiska nummer och mycket dans.
Skickligt dansade variationer på argentinsk tango med välihopdansade par. De
rätt naiva skämten handlar om tangoklichéer, samtidigt som klichéerna också
figurerar på riktigt på scenen.
Sångaren Guillermo Fernandéz påminner
oroväckande mycket om parodin på tangosångaren med sin playboy look.
Andra delen börjar lovande med några välkoreograferade tangon där takten
intensifieras och stegen tas ut i spännande kombinationer. Och plötsligt –
faller allt det spännande sönder, börjandes med ett sångnummer av sångaren
som blir mindre och mindre förtjust i publiken som inte visar sin
uppskattning över honom.
Det komiska James Bond eller snarare Austin Powers
dansnumret med Baby Doll kvinnor som omringar anti-hjälten är harmlöst medan
det akrobatiska numret med förhinder är betydligt mer spännande när ingen
takt tappas bort hur mycket kvinnan än flyger i luften.
Slutet kommer abrupt efter den nummerspäckade kvällen. Några svängar och
tack. Encoren påminner om gruppens entrée dans. Ger tangokvällen inte mycket
annat, så ger den åtminstone en känsla av lätthet att under två timmar ha
tittat på vackra kroppar och eleganta steg. Det är först nästa dag som
sammansättningens välmenande och antagligen välinkasserande klumpighet gör
sig påmind i all sin charmlöshet.

Annika Tudeer

Fler Föreställningar

Annonser