Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Torsdag 01 oktober 2020

Litterärt belastad dans

2004-02-25

Fakta:

Namn: Worms kvintett
Koreografi: Örjan Andersson
Ensemble: Örjan Andersson Dance Company
Plats: Dansens Hus, Stockholm
» http://www.dansenshus.se

Örjan Anderssons nya koreografi är snårig och stängd. Det krävs en karta för
att hitta rätt i Worms kvintett.

Ibland blir det extra tydligt att omgivningen påverkar upplevelsen av en
föreställning. Blå Lådan, Dansens Hus lilla scen, ligger mitt i Folkets Hus
i Stockholm, som i sin tur var centrum för den internationella
folkmordskonferensen. Premiärpubliken till Örjan Anderssons nya dansverk
Worms kvintett möttes av välbyggda herrar med vaksam blick och snoddar i
öronen. Allvaret i säkerhetsförberedelserna följde med in i salongen och
skärmade av nyanserna i Anderssons komplicerade stycke.
Stämningen fick en
Wagnersk tyngd som jag knappast tror var avsiktlig.
Andersson är en av våra mest framgångsrika koreografer just nu. Med stark
formkänsla och innovativ lek skapar han dans för både stora och små scener,
här hemma och internationellt. Dramatisk öppenhet och humor hör till hans
viktiga ingredienser. Något av det skymtar också i Worms kvintett, men som
helhet finner jag verket snårigt och stängt. Eller så kräver det god
förförståelse.

Örjan Andersson blandar gamla stiliserade tecken med odefinierade, nya.
Utgångspunkten är Nibelungensångens historier om kärlek, svek och makt.
Worms är staden där allt utspelar sig och kvintetten är de fem figurer
koreografin arbetar med. Wagners Preludium från Rehnguldet ljuder både
traditionellt och som förvridet muller i Mateusz Herzckas collage.
Magdalena Åberg har klätt dansarna i lediga vardagskläder, men toppar med
historiska kvarnstenskragar, sådana som danska präster ännu bär. En
laserstråle utgör kragarnas moderna kontrapunkt. Dess röda prick är allt som
bryter den svartvita färgskalan i Jens Sethzmans ljus och scenografi.
Dansaren Staffan Eek ruvar på en stol i fondens svärta. När han lösgör sig
ur mörkret visar sig mössan vara en krona. De fyra övriga dansarna börjar
som en tätt sammanflätad organism på åtta ben. Därefter bidar de enskilt sin
tid i periferin, sittande på enkla stolar eller stående vid kanten avvaktar
var och en sina entréer på dansgolvet.
I en serie av solon, duetter och ensembler trär dansarna rörelserna i och ur
varandra. Det är föreningar, brott och upplösning. Kanske längtan ibland.
Efter Ina Sletsjøes krypande solo exploderar Josef Tran över golvet. Det
blir en engångsföreteelse, i längden är koreografin snarare sövande monoton.
Dansarna – förutom Eek, Sletsjøe och Tran även Katarina Eriksson och Dan
Johansson – är utmärkt skickliga och har ett uppmärksamt samspel, men de får
inte ta ut svängarna och den medeltida dramatiken går mig spårlöst förbi.
Det krävs en karta för att hitta rätt i Worms.

Recensionen är tidigare publicerad i Göteborgs-Posten den 27/1 2004.

Lis Hellström Sveningson

Fler Föreställningar

Annonser