Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Måndag 18 januari 2021

Ett annorlunda elexir

2004-02-25

Fakta:

Namn: Chemistry
Koreografi: Peter Svenzon
Ensemble: Art of Spectra
Plats: Pusterviksteatern
» http://www.artofspectra.com

I Peter Svenzons dansverk Chemistry skuggas kraftfulla och explosiva fysiska
processer av en unket dunkel vetenskapsmystik.

Chemistry är, som alltid när Peter Svenzon är i skapartagen, en sammansatt
föreställning. Han är själv mångkunnig och i gruppen Art of Spectra förenar
han konstnärer med många olika uttryck; dans, musik, video, ljud, ljus, text
och skådespeleri. Pusterviksteaterns scen, där Chemistry hade urpremiär, har
Svenzon den här gången skrapat alldeles bar, ända in på de svarta, knöliga
betongväggarna. Det ger gott om utrymme för dans och sådan finns det mycket
av.
Kollegorna Ulriqa Fernqvist, Mattias Olaison (som är tjänstledig från
Göteborgsoperan och utökar sitt register) och Charlotta Öfverholm är lika
muskulösa och smidiga som Peter Svenzon själv. De utgör en kraftfull
kvartett som gör den risktagande koreografin rättvisa. Inte minst fascinerar
de två kvinnorna med sin behärskade styrka. Att följa muskelspelet i armar
och rygg är ett äventyr, mitt i det kraftfullt grova har rörelserna fullt av
välgjorda detaljer.
Chemistry formas till en serie tillstånd där den ena processen blir en
reaktion på den föregående. Inslagen av kontaktimprovisation är dock
betydligt handfastare än brukligt. Människan reduceras till processer och
explosiva reaktioner. Kropparna attraherar och repellerar varandra. De
laddas, blandas, exploderar och utsätts för spänningsfall.
Dansarna är
klädda i enkla, lediga dräkter som följer en murrig gråbrun skala. Musiken,
eller ibland ljudbilden, fräser och dunkar obevekligt drivande. Så långt är
det spännande och intressant, om än lite för långt.
Men, på scenen finns också tre enkla filmdukar för projektioner och fyra
glaskupor hängande från taket. Där manifesteras en annan av föreställningens
dimensioner. Och den är jag ytterst tveksam till. Ur det sedvanliga
videoflimret framträder en urmodig magnetisör – skådespelaren Robert Bolin
– som sprider vetenskapsliknande floskler. Ibland förvrids bildens format så
porträttet får ett drag av diabolisk seriefigur. Men kul blir det aldrig,
bara unket pretentiöst.
Anslaget och vissa sekvenser känner jag igen från Art of Spectras tidigare
föreställning Doce. Jag begriper lika lite nu som då vad Svenzon och hans
ensemble är ute efter. Leken med dockor och allmän mystik verkar handla om
människan, men meningen förblir här höljd i ett pseudovetenskapligt dunkel.

Recensionen är tidigare publicerad i Göteborgs-Posten den 15 januari 2004.

Lis Hellström Sveningson

Fler Föreställningar

Annonser