Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Tisdag 29 september 2020

Satiren över dansen, bäst i nypremiären av En Midsommarnattsdröm

2004-02-23

Fakta:

Namn: En Midsommarnattsdröm
Koreografi: John Neumeier
Ensemble: Kungliga Baletten
Plats: Kungliga Teatern i Stockholm
» http://www.operan.se

Den komiska sidan är den starkaste hos Operabaletten i nypremiären av Neumeiers koreografi av Shakespeares trotjänare till pjäs: En Midsommarnattsdröm.
John Neumeiers koreografi från 1977 sattes upp på Stockholmsoperan först 1990. Det är en rolig och rundhänt Shakespeareläsning som bygger på ett tänkande i två skikt: dels ett verkligt skeende i historisk stil à la 1800-talets mitt, dels ett drömlandskap med modernistiska förtecken. Där rör sig dansare i ”månrenstrikåer” med ”badmössa” i trolskt belysta sciencefiction-träd till Ligetis magiska musik.
I den historiska ”verkligheten” härskar Mendelssohns musik, och trots den maffiga bröllopsmarschen blir det ganska sega romantiska transportsträckor till rätt lunkig Mendelsohn.

Några av Operabalettens skickligaste mest dramatiskt begåvade dansare gör emellertid de två unga kärleksparen till en rolig studie i självupptagenhet, tokförälskelse och svartsjuka, som Jenny Nilsson som den glasögonprydda Helena. Framförallt lyfts teaterhistoriens roligaste självporträtt till en burlesk med finess i hantverkarna som spelar amatörteater. Johannes Öhmans sinne för humor i hela kroppen kommer väl till pass som Frans Flöjt, som får spela flickan Thisbe i gruppens energiska uppsättning av Pyramus och Thisbe.
På tåspets i röda sidenskor och med skälmskt slängande flätor blir det en självkritisk balletkommentar.
Göran Svalbergs comeback kunde heller inte börja bättre än med en Puck som är överförtjust i sina bus och magiskt plastisk uppdykande än här, än där.

Diplomatiskt ger Neumeier något till alla på dansvärldens olika flanker: klassisk romantisk ”stilighet” till traditionalisterna och modernistiskt hemlighetsfull symbolism till de mer vakna.
Och ett gott skratt åt alltsammans – det behövs på båda sidor rampen.

Margareta Sörenson

Fler Föreställningar

Annonser