Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Tisdag 01 december 2020

I galna svanars sällskap

2004-02-23

Fakta:

Namn: Pneuma, Whithin Now, Sore Core
Koreografi: Johan Inger, Stijn Celis
Ensemble: Cullbergbaletten
Plats: Dansens Hus
» http://www.dansenshus.se

Utsökt och tillgängligt; så har Cullbergbalettens tradition kunnat
beskrivas. Starkt profilerad av först Birgit Cullberg och sedan Mats Ek med
deras lyriskt dramatiska linje för koreografin.

Att förvalta ett sådant arv utan Cullberg och Ek, hur kan det göras? Vad är
det som är ”cullbergskt” i ett redan ”gammalt” kompani.
Johan Inger har
sedan sitt tillträde som konstnärlig ledare för Cullbergbaletten 2003
deklarerat att han vill skapa nytt och gå vidare.
Hans Home and Home från
förra året rymde så mycket ek-drag att det kändes bäst att uppfatta den som
en hommage till Mats Ek, och inte plankning. Tempot och trycket var ett
annat, men teman, stil, scenografi och objekt och till och med humorn kändes
som ett Ek-eko.

Cullbergbalettens dansare är alltjämt utsökta, ett sällsynt samdansat och
ändå personligt präglat kompani. De tre nya verken i danskvällen Brus
genomför de med samma stringenta stil som cullbergarna skämt bort sin publik
med i decennier.
Min invändning är snarare att de begränsas i de två
koreografier som Johan Inger skapat: Pneuma (som gjordes för Nederlands Dans
Theater 03) och den helt nya Within Now.

Pneuma har starka yttre likheter med Home and home, men skapades i samband
med en nära anhörigs död och en svartklädd dansare förkroppsligar
dödstanken. De flyttbara väggarnas dörrar öppnas och stängs mot
strålknippen, en vacker bild av ”den andra sidan”.
Within Now anknyter till
Cullbergbalettens ”mångsidighet och identitet” och cirklar kring
man-kvinna-temat, onekligen centralt både för Cullberg och Ek.
Men Ingers
lösa fokus blir problematiskt. Den tradition han ansluter till är extremt
fokuserad på dramaturgi och utveckling; Inger har kraft och vision i bilder,
men rörelsespråket är begränsat och verket hamnar olyckligt mellan fiktion
och abstraktion. Snyggt och väldansat, men hur rör det vid sin betraktare?

Kanske Cullbergdansarna behöver mer av utmaning för att gå vidare? En rolig
och o-cullbergsk sak är Stijn Celis galna Sore Core som dansas av sex
kvinnliga dansare mellan Ingers två verk.
Här får en grupp kvinna dåna ut
sin trötthet och vanmakt över dansens konventioner och eftersläpande
kvinnosyn. I absurt slitsade klänningar, slängande hår och snörda korsetter
blir det ett uppror som visserligen är innerligt välbekant vid det här
laget, men som alltjämt är aktuellt. Dansarnas förtjusning över att strypa
en mjukis-svan stänker över på publiken.
(Texten är tidigare publicerad i Expressen)den 22/2.

Mer information om Cullbergbaletten i kalendariet.

Margareta Sörenson

Fler Föreställningar

Annonser