Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Torsdag 03 december 2020

Nypremiär på Et Folkesagn

2004-02-19

Fakta:

Namn: Et Folkesagn
Koreografi: Auguste Bournonville
Ensemble: Den Kongelige Ballet
Plats: Det Kongelige Taeter
» www.kgl-teater.dk

Det är mer än ett år till att Danmark firar 200-årsdagen av H.C.Andersens
födelsedag, som infaller den 2 april 2005, tillsammans med August
Bournonvilles dito den 21 augusti, men balettchef Frank Andersen är redan på
väg att spricka av förtjusning i programmet till den sistnämndes Et
Folkesagn
, vars repremiär ägde rum på Den Kongelige Teater den 10 februari
(andra laget hade premiär den 12/2).
”Både Bournonville och H.C.Andersen var fantastiska historieberättare och
visionära konstnärer – ja, verkligt geniala i ordets rätta bemärkelse.”

Vilken tur att landet inte har alltför många av den sorten och när det
gäller Søren Kierkegaard så är det ju lite svårt att göra honom till en
folklig ikon, och Balettchefen fortsätter:
”´min förmodligen mest lyckade
komposition´, ansåg Bournonville och det hoppas vi att föreställningen också
fortsättningsvis kommer att vara.”

Här rör han sig i mera dunkla vatten, för det är verkligen svårt att tänka
sig att någon i dag verkligen skulle anse att Et Folkesagn övertrumfar
Bournonvilles Sylfiden eller Napoli.
Musiken är visserligen god (Niels W. Gade og J.P.E. Hartmann), men
egentligen handlar Et Folkesagn mest om mim och att vandra omkring samt ett
par små dansstycken och slutligen brudvalsen, som balett betraktat är den
lite svår att försvara idag.
Nyuppsättningen, signerad Anne Marie Vessel
Schlüter och Frank Andersen är som om marknadsföringen har gått över styr.
Tonläget är alltför överspänt, den ton av troskyldig förtjusning, som det
folkliga äventyret bör ha, var puts väck. Dansarna var pressade att vara
charmerande, leendena var påklistrade och blickarna allt tommare. Och när
det inte handlade om att bedåra, så skulle de vara roliga och det agerades
hej vilt.
Det liknar tonen i den politiska debatten i Danmark som är
uppskruvad till ett klimat av rallarsvängar: Det knuffades och slogs med så
arga och sura miner att man blev förtvivlad.
Den så berömda danska mimen som
senast har behärskats så suveränt av Sorella Englund, hade urartat till
groteska överdrifter, som kunde passa i en skolföreställning. Särskilt den
visuellt så läckra trollbalen hade urartat till en total parodi på sceniskt
agerande: Det daskas runt med hängpattar, det sparkas röv, det drattas
omkull i fylleslag, till den grad att en tiondel av detta frenetiska
agerande hade räckt till.
Bland huvudpersonerna är trollflickan Birthe
degenererad till en våldsam psykopat (Tina Højlund och i det andra laget
Gitte Lindstrøm), medan den själv alltid så lysande och sköna Gudrun Bojesen
hade sockrat på för fullt till premiären. Det var
sammantaget bara för mycket …
Den Kongelige Ballet skulle göra sig själv
en god tjänst om den i god tid innan jubileumsåret kunde skruva ner hysterin
några grader – med tanke på att vi utöver denna brudvals också ska fira det
stundande kronprinsbrölloppet i Hennes Majestät Dronningens scenografi!
>

Charlotte Christensen

Fler Föreställningar

Annonser