Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Fredag 30 oktober 2020

Den Klara Bäcken gör succé i Paris

2004-02-14

Fakta:

Namn: Den klara bäcken
Koreografi: Alexei Ratmansky
Ensemble: Bolsjojbaletten
Plats: Gästspel på Opera Garnier i Paris
» http://www.bolshoi.ru

Alexei Ratmanskys version av Sjostakovitjs balett Den Klara Bäcken med
Bolsjojbaletten, har gästspelat med stor framgång på Opéra Garnier i Paris
21, 22, 23, 24, januari som tredje delen av Bolsjojbalettens gästspel, som
även bestod av Svansjön och Faraos dotter.
Faktum är att man bytte ut
planerade Chopeniana och Roland Petits uppsättning för Bolsjoj, Spader dam,
mot den återupplivade Sjostakovitjbaletten. Alexander Meinertz rapporterar
från Paris.
Den klara bäcken är en fantastiskt underhållande och välkoreograferad balett
och de ryska dansarna älskar uppenbarligen att dansa den, men framför allt
har Ratmanskijs balett riktat fokus mot en försummad del av den ryska
kulturhistorien.
Med sin positiva och idealiserade skildring av livet på ett kooperativ i
Kubanregionen är baletten ett stycke renodlad agitprop som borde kunnat få
partiets välsignelse vid dess Moskvapremiär den 30 november 1935, men
istället framkallade Den klara bäcken Stalins vrede.
Baletten togs bort från
repertoaren i februari 1936 efter bara sex föreställningar och koreografen
Fjodor Lopuchov (som var en av Balanchines idoler i Petrograd under
20-talet) avskedades som chef för Bolsjojbaletten och Den klara bäckens
librettist Pjotrovskij slutade sina dagar i Gulag.
Angreppet mot Den klara bäcken startade med en osignerad artikel i Pravda,
som enligt uppgift var skriven av den stora ryska balettpedagogen Agrippina
Vaganova, som ansåg balettens dramaturgi svag. Hon kallade dess rollfigurer
dockaktiga och under rubriken Balettfalsifikat, läxade hon upp Lopuchov med
sin dogm om att klassisk dans ska flöda ut ur och vara ett uttryck för
mänskliga känslor och socialt beteende.
Vaganova ansåg att Lopuchovs
koreografi åsidosatte alla regler om balettens framställning och tidsperiod,
och att den inte i tillräckligt hög grad överensstämde med hur verkligheten
såg ut.
Vaganovas motivation kan mycket väl ha varit konstnärligt grundad, men det
kan lika gärna tänkas att hon utsattes för politiska påtryckningar att
fördöma baletten i ett samhälle där angrepp var lika med överlevnad. Och den
som verkligen var syndabock var i själva verket Sjostakovitj och alls inte
Lopuchov med sin harmlöst idylliska balett.
Kommunistpartiet hade under 30-talet intensifierat sin kampanj mot det
konstnärliga avantgardet, och bara tio dagar före Vaganovas artikel om Den
klara bäcken, hade Sjostakovitj angripits för sin opera Lady Macbeth från
Mitzensk
, som var en enorm succé och gick på teatrar både runtom i Ryssland
och i väst sedan premiären 1934.
Pravda artikeln som hade rubriken Kaos istället för musik var
uppenbarligen författad på inrådan från Kreml, och det ryktades den gången
att Moskvas partichef Andrej Zjdanov hade skrivit artikeln enligt Stalins
instruktioner.
Detta är västorienterad förvirring, inte naturlig och människovänlig musik,
löd den fördömande artikeln, som inte bara sågs som ett angrepp på
Sjostakovitj, utan på alla modernister inom måleri, litteratur, teater och
film, även om kampanjen personligen drabbade kompositören hårt och medförde
att han aldrig mer skrev musik för opera eller balett.

Källor: Natalia Roslavleva’s
Era Of The Russian Ballet
Orlando Figes: Natasha’s Dance
Alexander Meinertz’ recension av Den klara bäcken finns att läsa på
internetadressen:
http://www.danceviewtimes.com/intl/2004/bolshoi1.htm.
Danstidningen har rapporterat från nypremiären av Den klara bäcken på Bolsjoj i nr 3/03.

Alexander Meinertz

Fler Föreställningar

Annonser