Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Söndag 27 september 2020

Globala dansrörelser

2004-02-10

Fakta:

Namn: Y: Majara – the Carrier samt Working Man
Koreografi: Vincent Sekwati Koko Mantsoe samt Tim Rushton
Ensemble: Skånes Dansteaters fjorton dansare samt två skådespelare
Plats: Lunds Stadstear
» http://www.skanesdansteater.se

Det internationella perspektivet är en utvecklad ambition hos den
konstnärliga ledaren för Skånes Dansteater, Marie Brolin-Tani.
Under åren
med sin grupp i Århus etablerade hon bra kontakter med Afrika. Och kanske är
dansen den konstform som bäst och konkretast manifesterar de goda sidorna av
globaliseringen. I alla fall när den tar sig uttryck som föreställningen Y,
Två koreografer, Vincent Mantsoe, från Sydafrika och dansk-engelska Tim
Rushton, bidrar med var sitt verk. Samlingsnamnet är inspirerat av den
fornnordiska myten om Yggdrasil, världsträdet, och dess tre rötter. Det är
en överskottsambition och kan lämnas därhän, koreografernas egna rötter
räcker långt.
I Majara – the Carrier skapar Vincent Mantsoe en spännande fusion av
dansstilar utifrån en afrikansk myt om slaven som får i uppgift att föra det
afrikanska folket till Afrika. Historien är inte lätt att följa, men stycket
är så fyllt av rörelser och relationer att det lever sitt eget liv. Den
sydafrikanske dansaren Melody Putu personifierar en hel kontinents kulturer.
Det låter väl inte klokt, men det handlar om ett förhållningssätt till
dansen. I afrikanska kulturer är dansen en självklar del av livet och det
blir den även Mantsoes stycke, mycket tack vare Melody Putus karisma.
Koreografin rivstartar med en virtuos duett, en urladdning mellan Putu och
Charlotta Ruth. Den följs av ett rytmiskt flöde där olika grupperingar av de
åtta dansarna utvecklar en sensuell blandning av stilar. Inspirationen i
musik, kostym och rörelse kommer lika mycket från Asien som från Afrika och
Europa. Nyfikenhet och något för dans så ovanligt som äkta sökande efter
kontakt präglar uttrycket. Dansarna visar genomgående en förbluffande
flexibilitet och säkerhet i Mantsoes varierade rörelsevokabulär. Den kräver
en lyhörd kombination av avspänning och kontroll, som inte minst Desiré
David demonstrerar i sin vackra armföring.
De stora ensemblescenerna
innehåller onödigt mycket flaxande, men som helhet har Majara – the Carrier
en fysiskt suggestiv och mycket musikalisk dynamik.
Tim Rushton flyttar oss till västvärldens industrialiserade rytm. I Working
Man sätter sig maskinernas rörelser i kroppen på de grå arbetarna i
grottekvarnen. Likadant gör tempot.
Men det är ingen trist realism från
koldistriktet som bjuds, tvärtom är Rushton på jakt efter människan i
arbetet. Koreografin är fylld av uppsluppna drömmar och humor. Och skojfrisk
lek med könen; dansat killsnack och tjejskvaller avlöser längtansfulla
möten.
De åtta jobbarna formerar samspelt en gemensam kropp men profilerar
även starka individer – inte bara i solon som Nelson Smiths fantastiska
inledning eller Sara Åhmans utmejslade kvinnovittnesmål. Hela ensemblen
utstrålar aptit på högklassig dans och öppnar för en generös och inbjudande
kulturgemenskap. Det blir ett spännande spår att följa.

Lis Hellström Sveningson

Fler Föreställningar

Annonser